Allmän i Mälaren ("en av de vanligast förekommande" enligt B. ANDERSSON 1978) och Hjälmaren; spridd i eutrofa(-mesotrofa) vatten, främst sjöar, på Mälarslätten och i Skogslåglandet. Många av sjöarna mer eller mindre påverkade av sänkningsföretag. Utbredning i Skandinavien sydlig, varför det är svårt att avgöra, om frånvaron i Bergslagen enbart beror på oligotrofa förhållanden eller om också temperaturklimatet spelar in. Utbredningstyp: S3.
Första fynd
HISINGER 1828 (Gunnilbo: Lilla Kedjen). Odaterat belägg härifrån i S troligen samlat av HISINGER.
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Såsom utpräglat eutrof vattenhelofyt numera aldrig i helt kulturellt opåverkad omgivning. I Fläckebo: Bångbrosjön 1973(!) och möjligen Västerfärnebo: Stenbarken (lokal 6) funnen i tämligen ostörd skogsmiljö. Småstora, ofta bårdlika renbestånd utanför övrig vass eller - längs relativt tvärdjupa stränder - ensam vassbildare, i båda fallen gärna på ca 1–1,5 m djupt vatten. I Hed: Spaden som mäktig vass i igenväxningsgungflyets yttre, sankaste del(!). Vanligen rotad i leriga-gyttjiga sediment. Sjöingrepp en förutsättning för åtskilliga nutida förekomster i Skogslåglandet, m.a.o. ökad där i sen tid. Möjligen i samma område reliktapofyt i vissa låglänta sjöar.
Rätt sällan och sannolikt föga varaktig på diverse euhemeroba ståndorter, så som diken, lertag, dammar m.m.; jfr kartan.
Lokaler
Utbredningsbegränsande lokaler i NV och N:
Skogslåglandet: Linde S 1 Bärvalla [i ån] 1960 (Hamrin). 2 Hultasjön (EKHOLM 1978). Karbenning 3 Labodasjön 1974(!). Västerfärnebo 4 Lasjön [mitten 1800-talet] (C. H. Johansson enligt WALL. 1852) -1950 (LOHAMMAR 1951: V-ändan i mycket eutrof vegetation). 5–7 Bysjön; Stenbarken; Stutsjön 1950 (LOHAMMAR 1951). Västervåla 8 Snyten vid stationen (SAMUELSSON 1923a).
Nedre Bergslagen: Västanfors 9 Fagersta bruks prydnadsdamm (1950-talets början eller tidigare) (Almquist). Inte uppmärksammad där av mig under 1970-talet, kanske utgången.
