Som synantrop numera allmän i S. och Ö. Västmanland t.o.m. Möklinta; f.ö. tämligen allmän(-allmän) i Nedre Bergslagen, utom i rena obygder; spridd i Övre Bergslagen. Dess indigena utbredning torde motsvara T. angustifolias nuvarande. Koloniserar (till skillnad från denna) numera också potentiellt naturliga ståndorter i Bergslagen (grunda vikar och sjödelar i lågområdet): Linde N: Usken vid Uskavi(!), Grythyttan: Skattjärnen, riklig (!) samt lokaler i lokalförteckningen. Utbredningstyp på potentiellt naturliga ståndorter: S1 (pU?). D:o som apofyt: S1 (pU).
Första fynd
LITTMARCK 1816 så som " kabb (Typha)" (Hallstahammar S: Valstasjöns tilloppskanal).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ekologi i sjöar och större vattendrag mycket lik T. angustifolias, med vilken den här och där samväxer. Uteblir på dennas djupaste ståndorter, å andra sidan mycket vanligare på grunt vatten. Även eutrof geolitoralväxt, insprängd i höggräsvegetation med Phragmites, Carex-arter m.m. Troligen genom denna sin större anpassning till lågt vattenstånd och växelfuktig mark synnerligen vanlig apofyt på fuktiga, euhemeroba ståndorter: dammar, kanaler, pölar, diken m.m. - Ljusälskande.
Om än något förbisedd, var arten uppenbarligen mycket ovanlig under 1800-talet Saknades tydligen i Bergslagen och nästan hela Skogslåglandet WALL (1852) kände bara sex lokaler, IVERUS (1877) blott ytterligare två. Hos DAHLGREN (1911) endast tre lokaler i Sala. De flesta av dessa äldre förekomster på hemeroba ståndorter. Den sentida, explosionsartade ökning kan delvis tillskrivas vattnens (t.ex. Mälarens) auxotrofiering, delvis ett ökat antal ingrepp i form av dikesupptagning, dämningar, sjösänkning osv. Samtidigt måste 1800-talets utbredning, också dessa åtgärder förutan, ha varit ofullbordad. Den nästan täckande utbredningen i modern tid har framförallt tillkommit genom bilvägnätets utbyggnad. Följer de stora vägarnas (ofta nya) diken milslånga sträckor.
Variation
"Form bispicata" = med två normalt utvecklade honax: Arboga Jäders bruk 1947 (Fridell, ARB).
Lokaler
Hittills uppmärksammade förekomster i Övre Bergslagen: Hjulsjö Bredsjöns igenväxande S-del, ymnigt 1976(!). Stora Havsjön, varpfluk 1976(!). Hällefors N. sidan av Sörälgen; järnvägsdike N Ö. Gäddsjön; vid vägen N Hällefors bruk 1958 (Lindberg). Ljusnarsberg Björntjärn S "p" i Dalkarlstorpet (LINDBLAD 1960). Hörken, dike 1976(!). Salbogruvor 1956 (Hamrin)-76(!: Salbosjön i geolitoral, riklig). Yxsjöberg, sligdamm 1960 (Geselius enligt Björk manuskript) -78(!: ymnigt). Ö. Born i kanten av kalkbrottssjön 1976(!).