Tämligen allmän(-spridd) i hela området i kulturområden eller eljest i anslutning till kulturanläggnar. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Tämligen sällsynt inslag i mesohemerob torrängsvegetation (markhällar, backberg). För övrigt diverse torra, euhemeroba ståndorter: järnvägsområden, hyttslagg, skärningar i åsmaterial, logbryggor, ladugårdsbackar, renar, land, åkerkanter. Vanligt ogräs före den kemiska bekämpningens tid, sedan 1950-talet allt mer sporadisk, i regel fåtalig. I undantagsfall ännu riklig i händelsevis osprutade (små)åkrar. Förr också allmän på torvtak; f.n. på sådant vid Malma kyrka(!).
Klippängsmull; matjord; torr, vanligen humusfattig, helst sandig, euhemerob mineraljord. Ljusälskande. Mycket konkurrenssvag.
Xenofyt. Arkeofyt. Ofta fåtalig, tillfällig. I och med att den utrotas som åkersynantrop torde frekvensen i övrigt komma att minska. Har möjligen störst överlevnadsmöjlighet som järnvägsväxt.