Nu allmän-tämligen allmän i kulturområden (i regel nära bebyggelse) i hela V. Bergslagen (med stegrad frekvens inom Vikers kalkområde); för övrigt vanligen tämligen allmän-spridd i kulturtrakter (på några håll fortfarande blott få fynd). Funnen i alla delområden Stadd i ökning. Härdig i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
MALMGREN 1970 (Hallstahammar S: åtta lokaler). Pärsson 1892 (Viker: Älvhyttan; S). (Efter 1892 inte på nytt dokumenterad förrän 1932.)
Ekologi
Potentiell (redan lokal?) agriofyt: Västerås S: ön Elba, Ö-sidan, grusstrandsamhällen under oligohemerob strandlövskog (ej vid brygga eller dylikt), par exemplar 1972(!). (Som strandväxt känd i Mellaneuropa och t.ex. i Värmland: ALMQUIST 1963.) Eljest huvudsakligen på euhemeroba ståndorter, tydligt konkurrenssvag: skärningar, slänter, renar, väg-och täktkanter, järnvägsområden (rätt ofta), diken, omgivning av stigar och annan starkt kulturpåverkad ängsvegetation i kulturgränsen, avstjälpningsplatser, utfyllnadmark, övergiven åker osv. I Hällefors: Knuthöjdens by ymnigt i betad fålla 1978(!).
I mera ostörd vegetation knuten, enligt OBERDORFER (1962), till fuktig, närings- och basrik mark av skiftande textur, dvs. som på Elba-lokalen ovan. På euhemeroba ståndorter torrare; även här på skiftande, djupt mineraljordsunderlag; föga beroende av humusinlagring eller annan näringsanrikning. Ljusälskande.
Ergasiofygofyt. Odlad under 1790-talet i Åholmens trädgård (REUTERHOLM 1796). Upptogs till salu av LUNDSTRÖM (1834). Trots så tidig odlingsdokumentation måste antas, att artens explosionsartade ökning de sista decennierna - ett allmänt fenomen i Mellan- och Sydsverige - främst är en följd av kraftigt ökad användning. Som trädgårdsväxt (sedan 1920-talet enligt HYLANDER 1971; förmodligen senare i Västmanland). Under denna period gynnad av ökat vägbyggande och liknande ingrepp med moderna maskiner vilka överallt avsatt markblottor. Efter 1932 (Västerås hamn, Wollert, VÄ) fram till min undersökning blott ett fynd under 1940-talet och nio under 1950-talet, alla i SÖ (inget i Bergslagen !). Stadd i fortsatt spridning. Kan väntas uppträda på avstånd från bebyggelse (vindspridd).
Flera stora bestånd, t.ex. i Viker, Västervåla: Sörbo järnvägsskärningen, Västerås-Barkarö: Ekbacken längs landsväg osv. (!). Oftare smågrupper.
Variation
Närstående nordamerikanska arter också (sparsamt) odlade i Sverige, t.ex. S. gigantea Ait. I provmaterial, som jag samlade på olika håll i Västmanland 1976–77 och sedan tillsammans med Ö. Nilsson jämförde med Solidago-materialet i Uppsala botaniska trädgård, fanns bara S. canadensis. Vissa vildväxande bestånd ser ut att vara "förädlade" (hybridogena?) typer av denna.