Allmän på Mälarslätten t.o.m. Arboga i V samt i östligaste Skogslåglandet upp till Möklinta. Högre upp tämligen sällsynt-sällsynt; okänd i Övre Bergslagen. Sydlig art, vilkens sparsam uppträdande i landskapets övre delar troligen beror på ogynnsamt temperaturklimat. Utbredningstyp som inhemsk: S12. Som apofyt: S3.
Första fynd
HIS. 1828 (Mälarens stränder).
Ekologi
Idiokorofyt. Syns vara inhemsk (ej agriofyt) på samma slags ståndorter som P. anserina: låglänta, sandiga-grusiga stränder vid Mälaren, t.ex. på Ängsö, nära vattnet i skuggiga strandlövsnår(!). För övrigt mycket hemerofil med viktigaste förekomst på euhemeroba ståndorter: vägkanter och -renar, stationsområdet och banvallar, gräsmattskanter, rabatter, ruderat ängsvegetation kring gårdar och Iiknande. Några få fynd i mesohemerob torrängsvegetation (klippängar och örtbackar); något vanligare i frisk ängsvegetation, mest i kulturgränsen.
Svagt växelfuktig, glest bevuxen, grövre mineraljord på eutrofa stränder; eljest torr-frisk, humusrik-humusfattig, gärna mullartad och näringsrik, oftast euhemerob mineraljord av växlande textur. Frånvaron såväl i frisk- som torrängsvegetation beror till viss del på beteskänslighet; i det senare fallet väl också på känslighet för stark markupptorkning. sommartid. I betesmark sedd några få gånger i skydd av täta buskkanter. Halvskuggaöppet ljus.
Den antropokora spridningen förmodligen ökad genom vallodling och trädgårdskultur.
