Wall hos FRIES 1844 (Kungsåra s:n och lokal 13). Okänd samlare 1842 ("Kungsåra", troligen = lokal 7; S).

Epökofyt. Ekologiskt rätt lik M. cristatum. Hittills aldrig mesohemerob, öppen ängsvegetation, blott frisk-torr lövgläntsd:o: bryn. glesa träddungar, brynrenar osv., nästan alltid samman med hassel och ädla lövträd. Även på nästan euhemeroba eller från början euhemeroba ståndorter, då mycket anspråkslös: slänter. diken, delvis helt solöppet och på näringsfattigt underlag (lokal 1, 20 m.fl.).

Xenofyt och ergasiofygofyt. Förmodligen neofyt. Myrmekokor art, ej rustad för långdistansspridning. Beträffande det inre av Uppland, har ALMQUIST (1965) ansett den tillförd mest med hö. Ojämnheter i utbredning i samma landskap beror enligt honom (1929) bevisligen "på utebliven spridning, ity att flera insåningar givit lyckat resultat". Dess fördelning i Uppsalatrakten mest utformad "i sen tid" (ALMQUIST 1965). Liknande tolkning kan tillämpas på Västmanland. Om den nordliga förekomsten på lokal 20 skriver Almquist i brev till Hamrin 1953: "tydligen har växten blivit spilld från ett hölass eller dylikt och vunnit fäste i själva landsvägskanten". Denna förekomst liksom den på 19 tycks av de xenofytiska vara de yngsta. Möjligen härrör jättebeståndet på 1 från någon sentida släntinsåning.

Högbladens antocyanfärgning uteblir i högre eller lägre grad hos exemplar, som råkat gro i skugga, t.ex. i hasselbestånd(!). En genetiskt betingad, avfärgad form existerar också och har uppgetts förekomma bland huvudformen på några lokaler:

Form albidum Svanl. (f. decolorans Lge.): Kungsåra Sundängen (Kilsta äng) (Hj. Karlsson enligt SAMUELSSON 1925) - (A. JOHANSSON 1926) - (WALLDÉN 1955: Kilinstorpet). Västerfärnebo Rosshyttan-lokalen (J. Andersson enligt VLT som ovan).

Äldre/möjligen äldre population:

Ö. Mälarområdet: Badelunda 1 Framnäs villaområde (Hamre-kiosken), glest ekbevuxen skärning längs nya Björnövägen + vägdiket, täckande, cirka 75 m långt bestånd 1973–81(!). Förekomsten väl jämnårig med eller yngre än slänten (högst cirka 20–30 år?) - eventuellt en avläggare av den närbelägna, genom bebyggelse förstörda lövängsförekomsten på lokal 10. Irsta 2–3 Björnön; Gäddeholm (TROILIUS 1860)†. Kolbäck 4 Strömsholm 1868 (Iverus, GB)†. Märkligt nog utelämnad hos Iverus (1877). Odlad? Kungsåra 5 "löväng SV Kilsta" 1926 (Wollert genom Walldén)(†). 6 Skepphusa 1946 (Edvard Alvén, ALV). 7 Sundängenområdet: f.n. sparsam i det obetade lundområdets hasselgläntor, d:o i f.d. ekhage och vid dike NV Grindtorpet, i lundbryn vid Kilinstorpet å ömse sidor åkrarna, i brynsnår vid Kilintorpets båtläge samt N härom 1970-talet(!). Först funnen av okänd 1842 ("Kungsåra", S), sedan samlad och publicerad av åtskilliga (Sundängen, Kilsta äng, "nära Engsö färjställe", Ängsösund, Björsbo, Kilinstorpet, Lindbergs udde). Individantalet, nu lågt, har växlat: "i tusentals ex." enligt A. JOHANSSON (1926), "massvis" enligt ALVÈN (1950). Har minskat genom naturvårdsåtgärder, såsom hård betning och anläggning av stor campingplats Kärrbo 8 Lindö (TROILIUS 1860)†. Sant Ilian 9 Hovdestlund [löväng med hassel och ek] (d:o)†. Västerås S 10 Viksäng (d:o)†. Västerås-Barkarö 11 Almö-Lindö (d:o)(†). 12 Fullerö 1878 (N. A. Johansson, GB)†. Möjligen menades: 13 Gångholmen (Wall hos FRIES 1844) -1879 (C. H. Johansson, JOH)†. Säkert utgången före 1920. 14 Ridön (TROILIUS 1860)(†). Ängsö Ängsö (WALL 1852): 15 Berget V Ektorpet, ekgläntor, sparsam 1973(!). 16 Högsholm N-ut (WALLDÉN 1955) -77(!: gles, obetad ekdunge, talrik också i torrt läge). 17–18 Stora Pukskär, flerstädes; Österudden, sluttning mot föregående, ek-hasselbryn (LINDAHL-WESSBERG 1971).

I tämligen sen tid (sannolikt 1900-talet) kulturspridd från främmande håll:

Mälarslätten: Arboga 19 Mellan Skansen och Jäder, "i en backe efter vägen" 1924, ej återfunnen 1947–48 (Fridell, ARB)†. - Skogslåglandet: Västerfärnebo 20 Rosshyttans station cirka 500 m SV-ut (invid landsväg) 1940 (trädgårdsmästare J. Andersson, Ruddarhyttan, enligt Vestmanlands läns tidning 13/7 1977) -40-talet (Yvonne Dahlberg genom Almquist) -52, 72 (Almquist, S, UPS) -77(!). 1952 "åtskilliga ex." i själva landsvägkanten (Almquist i brev till Hamrin 1953), 1972 "förökad till 1000-tals ex." (i landsvägdiket) (Almquist i brev till mig). 1977 dels i grunt landsvägdike bland Agrostis tenuis och Deschampsia cespitosa, dels spridd in på ett nyupptaget tallhygge med torftig, Deschampsia cespitosa-dominerad vegetation på svagt växelfuktig, sandig mark, särskilt intill liten drivningsväg; 50-tal.

Förvildad/troligen förvildad (1800–1900-talet), naturaliserad:

Mälarslätten: Fellingsbro S 21 Nära Balsta bygdegård, kring gammal gård 1967 (S. Påhlgren genom Löfgren) -76 (S. Nilsson & Löfgren: 05 x 10 m längs vägkant + gräsbevuxen gårdsplan + ängsaspskog m.m., 100-tals ex.). Enligt ortsbefolkningen sedan mannaminne på denna plats. Rytterne 22 Nära Stensjö, "skogsbryn och stenbunden hagmark på och intill sommarstugetomt", riklig (ursprungligen inplanterad från Roslagen) 1977 (Nordin).

Skogslåglandet: Sala 23 Fiskarbo [nära Skuggan], inplanterad från Ekholm vid Mälaren, "kvarlevande åtminstone 1977, efter cirka 1/2 sekel" (Morander).

[Insådd/inplanterad utan att ännu ha uppgetts vara naturaliserad: Tortuna: Nortuna (F. Tunje i brev 1981). Också på några andra håll i Västeråstrakten enligt artikel i VLT 1981.

Uppgifter om "Natt och dag", som gäller Viola tricolor: Norbergs kyrkby vid slutet av 1800-talet (HIRDMAN 1967). Förmodligen Ljusnarsberg: Ställdalen, "Nyrén: säker uppgift enligt Gösta Eriksson" (Björkman manuskript 1960-talet). - I många bergslagstrakter, bl.a. i Ljusnarsberg(!), är styvmorsviolens enda namn "natt och dag".]