[12]; spridda lokaler på kalkhällmark; nyligen utdöd på lokal 4 genom bebyggelse, för övrigt konstaterad sedan 1950-talet i Arboga, Kila och Sala. Så vitt känt endemisk inom ett område i Mellansverige och Sydöstra Norge. Utbredningstyp: Kalk.
Var i sitt utbredningsområde växten - en amfidiploid hybrid mellan S. adscendens och S. tridactylites - först uppstått är okänt (KNABEN 1954). Båda föräldraarterna troligen tillstädes i boreal värmetid, S. osloensis möjligen lika gammal. Ej uteslutet, att sistnämnda uppkommit på flera platser och vid upprepade tillfällen. Var i Västmanland föräldrarna sammanträffat under 1700–1900-talet framgår av utbredningskartorna. Eftersom flera hybridtyper tycks finnas i området, kan S. osloensis-populationen ha blandad ålder.
Ej under spridning. Kan vara helt utgången på tre lokaler (se kartan). En förtjänstfull inventering av de inom Arboga stad förekommande bestånden, innan dessa förstördes av kommunen, gjordes av LÖFG. (1977b). Särskilt riklig på "Grönagathällen" 1976: ca 70 000 (dvärgvuxna) exemplar inom 70 m2. Också i övrigt talrik under gynnsamma klimatår.
Sårbar.
Första fynd
Först urskild som självständigt taxon av KNABEN 1954: lokal 2, 4, 7, 8, 9a-b och 11. Långt tidigare anad av LILJEBLAD (1797) så som "öfvergången emellan saxifraga petraea och tridactylites" (Sala: Sandrymningen vid gruvan). Det äldsta kända herbariearket enligt KNABEN (1954) samlat av Forselles (" Forfeller") 1815 (UPS) vid Sala gruva, ej funnet av mig. Sammanblandning med S. adscendens? Se dennas lokal 2.
Stödd på sina iakttagelser i Sala av intermediära exemplar sammanförde LILJEBLAD sedermera i sin floras andra upplaga (1798) - i motsats till i första upplagan (1792) men i överensstämmelse med LINNE (1755) - S. adscendens och S. tridactylites som former av samma art. Han hade redan i dagboken under Sala-besöket påpekat, att "Linne visligen ej skilt dem".
Ekologi
Idiokorofyt. Kalkklippängssamhällen; kalkhälltallskog (åtminstone lokal 2, 10).
Apofytisk i närstående eller identiska samhällen på hemeroba ståndorter: kalkblock i kulturmiljö, småberg och hällar av kalk med utglesat eller avlägsnat trädskikt. På 6, 7, 12 möjligen kalkrik varp/slagg.
Torr, ofta grund rendzina. Svag skugga-öppet ljus. Konkurrenssvag.
Lokaler
Småvuxna exemplar (oftast torrexemplar) fram till 1970-talet genomgående kallade S. tridactylites, större exemplar S. adscendens. En revidering av föreliggande herbarie material ger följande lokaler (Kn! = även bestämd av Gunvor Knaben, 1954):
Arboga "Arboga" 1862 (P. Öberg, S; Kn') -63 (id., LD): 1 Jäder, flerstädes 1975 (Löfg., ARB). 2 Kalkugnsberget (Källängen, Ellholmen) 1855 (O. G. Blomberg, UPS; Kn!) - 1972(!, S) -78(!). För övrigt många ark av olika samlare i ARB, GB, LD, S, SBG, UPS, UPSV. 3 Koberg- Lundsvreten-Österlånggatshällarna 1942 (Kjell., GB, LD: Koberg) -75 (LÖFG. 1976a; ARB). 4 Stadens område V föregående, flerstädes 1975–76 (LÖFG. 1977b: kvarteret. Tallen; tre hällar Ö härom invid Kakuberget; Grönagathällen inom kvarteret Violen; ARB). Allt enligt uppgift strax därpå bebyggt. Kila 5 Vargstuguängen Ö-ut, 5 m från Salagränsen, klippskrevor, ca 5 exemplar 1962 (NORDIN 1966; UPS, 4 exemplar). Nora 6 Nora s:n (1860-talet) (A. E. Öman, OREB) (kanske) = Pershyttan 1923 (K. Holm, LD). Nuvarande status okänd. Näsby 7 Frövi bruk 1852 (Wessen, UPS, 9 exemplar) -82 (id., GB, LD, S; delvis Kn!) -85 (id., LD). Förlades av KNABEN (1954) genom sammanblandning med Frövi gård i Skultuna. Det är tänkbart, att arten förekom på grönsten, eventuellt i sprängning eller dylikt. Nuvarande status ej känd. Sala 8 Gruvan 1860 (Th. M. Fries, UPS; Kn!) -86 (Ag., LD; Kn!). Sedd här redan 1797 av LILJEBLAD (se ovan). 9a Mellandammen-Gröna gången-området 1834 (Sill., S: "på backar vid gångstigen till Gröna gången"; Kn!) -1910- 19 (Dahlg., LD, S: Mellandammen; 1 ark Kn!). 9b Nyberg-Nybygget-området 1885 (Ag., S; Kn!) -97, 1913 (Woll., VÄ) -16 (Dahlg., S, UPS; Kn!). 10 Mergölenområdet, "på samtliga kalkhällmarker", dvs. Krackelbacken [S Styrars skola], Solbohällarna, Kullsbohällarna m.fl. (E. MARKL. 1975b) -78(!). 11 Strå kalkbruk N-ut 1920 (H. E. Joh., S; Kn!). Västanfors 12 Semla bruk [1810–40-talet] (G. C. Timm, S; Kn!). Beträffande tidfästning se S. adscendens lokal 4.
[Ytterligare lokaler eventuellt bland dem som betecknas som ovissa under S. adscendens och S. tridactylites.]
Extremformer förekommer, som mycket starkt närmar sig endera föräldern. Om S. tridactylites erinrar särskilt exemplar, som utvecklats under regnbrist, t.ex. Arboga: Koberg 1942 (Kjell., GB). Motsatt ytterlighet företräder modifikationer, som gynnats av regn och vuxit upp under något skuggiga förhållanden (ofta exemplar från Arboga: Kalkugnsberget), och framför allt den säkerligen genetiskt bestämda, mycket karakteristiska typ, som Wessen distribuerade från Näsby: Frövi (1852–85): genomgående grov med täta, kraftiga bladrosetter, långa kronblad och breda, även på stjälken femflikiga blad. Skiljer sig från S. adscendens huvudsakligen genom mittflikarnas längd samt avsaknaden av sjätte och sjunde bladflikarna (frånsett ett stort exemplar i S, som har upp till sex dylika på några blad).
Tillägg: Från Per Lassen, Lund, har jag 1981 erhållit ett meddelande, att han anser Kjell:s Kobergs-insamling 1942 vara S. tridactylites (exemplar i LD). Utslagsgivande skulle vara vissa karaktärer hos fröna. Dock tilläggs: "min bestämning kan ju förvisso betvivlas''.
