Spridd-lokalt allmän i Mälarområdet V-ut några gamla fynd längst i Söder. Högre upp mycket sällsynt, mer eller mindre tillfällig (kulturspridd). Sydlig, värmekrävande. Utbredning är klimatbetingad. Trolig utbr. typ som bofast: S12.
Första fynd
FLYGARE 1766 så som blå Hallon (Ängsö: "in insulis adjacentibus inveniuntur"). Indirekt LINNE 1745b: "Wesmannis Blåhallon".
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ursprunglig framför allt i växelfuktig, ej starkt våt strandlövskog. För nuvarande flerstädes i potentiellt naturliga Alnus glutinosa-Prunus padus-Urtica-samhällen vid Mälaren: Västerås-Barkarö: Holmsviken; Ekuddens lund; Irsta: Gäddeholm; Kungsåra: SV Johanneslund (alla !); Västerås-Barkarö: Ridöarkipelagen, "Vanlig i övre delen av strandalkärren" (KERS 1978). Se även lokal 3, 5.
Vanligare i dessa och närstående samhällens kulturfaser, t.ex. Västerås S: Notudden, fuktig asklund; Västerås-Barkarö: Gångholmen, betad strandalskog; Kungsåra: Kilinstorpets båtläge, strandlövsnår (alla !). Som apofyt för övrigt på skiftande, hemeroba ståndorter, både i öppet och skuggigt, friskt och torrt läge: utglesad ädellövskog, lövbryn, blockiga örtbackar; stengärdesgård (lokal 9), uppkastad jord, vägdiken, tomtlövsnår, järnvägsområde (några tillfälliga fynd), banvall av åssand (S Nyckelöns f.d. hpl[!]). Från skyddad plats under ett slånsnår i åkerkant spridd utmed åkerrenar: Björksta: Säby 400 m N-ut(!). Saknas i fukt- och friskängsvegetation.
Växelfuktig-torr mull; fuktig lövmull eller mullartad lövkärrtorv; humusrik-humusfattig, euhemerob mineraljord. Underlag ofta lera. Eutrof, i stabiliserad skogsvegetation nitrofil. Skugga-öppet ljus.
Utbredning
Nuvarande utbredning i sin helhet känd vid 1800-talets mitt. Frekvensen densamma, åtminstone i Mälarområdet "hela Barkarö s:n utmed Mälaren" (Åkerman manuskript 1846): så ock i dag, frånsett exploaterade sträckor. Kulturspridning N-ut med järnvägen, hö m.m. har sedan 1920–30-talet blivit synnerligen sällsynt (eller upphört helt). Beståndsbildande.
Lokaler
Den västliga gränsen för fast förekomst tycks ligga i Arboga med en kanske ursprunglig härd längs ån NV åbågen: 1 Arboga [1860–80-talet] (Anon. manuskript). 2 Gjuteriet [mitten av 1800-talet] (Bergm. enligt SAM. 1925). 3 Höjens ålund, uttorkad åfåra. ymnigt 1976 (Löfg.). 4 Nära Lustigslätt 1977 (Löfg., ARB). 5 Jäders bruk 1933 (R. Nilsson, ARB) -79 (Löfg. & !: Skansen, rikt bestånd bland block i åkanten).
Nordligast sedan 1920-talet: Björksta 6 Hanvad 1952 (Hyl. genom Almq.). Hur? Bofast?
Gamla förekomster utanför Mälarområdet: Mälarslätten: Fellingsbro S 7–8 Fellingsbro station†; Rynninge(†) (Lundm. manuskript 1925-28a). 9 Norlund, "i stengärdsgården här för ca 40 år sen enligt Simon Nilsson, om åt de blådaggiga bären vid skolgång" (genom Löfg., 1977)†. Kolbäck 10 Kolbäck. station (LUNDM. 1924)†. - Skogslåglandet: Sala 11 Sala (Iverus 1877)(†). Ervalla N 12 Ervalla gård (Lundm. manuskript 1925-28a). - Bergslagen: Nora S 13 Fingerboda (Hamn. enligt WALL 1852).
[Två Nora-lokaler i Ohlsson manuskript 1863 antas gälla R. nessensis, som nu är känd från en av dessa lokaler men som inte alls upptogs av Ohlsson.]
