Allmän (i många delområden)-tämligen allmän, främst i kulturtrakter; luckor endast i sammanhängande skogsbygder. Flerstädes också t.ex. i NV. Hällefors. Till största delen adventiv eller apofytisk. Inhemsk möjligen på vissa Mälarstränder (åsstränder), dvs. längst i SÖ, kanske också på V. Bergslagens grus- och klapperstränder (eljest där agriofyt). Utbredningstyp (totalutbredning): U.
Första fynd
HAMMARSTRÖM 1813 såsom Antirrhinum linaria (Ljusnarsberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt (troligen) eller agriofyt. Mycket hemerofil. Brukar anses vara inhemsk i glesvuxna geolitoralsamhällen På sandigt-grusigt underlag vid Mälaren, dvs. på Galtens och Västeråsfjärdens åsstränder. Först påpekad i denna omgivning i Sernander manuskript 2 1923: Västerås-Barkarö: Högholmen, gruszon mot vattnet utanför alstrandsnår i vegetation av "karakteristisk sammansättning". Också i V. Bergslagen funnen i motsvarande omgivning, t.ex. Hällefors: Skålviken inom den blottade sjöbottnens översta blockzon(!), Grythyttan: udden N Bovikshalvön, klapperstrandens övre del, mellan småblocken invid epilitoralen(!). Ger här intryck av att vara agriofyt.
Eljest synantrop på torrare(-friska), euhemeroba ståndorter: bangårdar och stationsområden (konstant i hela landskapet!), banketter och banvallar (mindre ofta), hamnplaner, väg- och åkerrenar, övergivna åkrar (i äldre tid åkerogräs: POST 1844), skärningar (mest i morän eller isälvsmaterial), brinkblottor, grustag, varp, jordupplag, grustomter. Någon gång (timotej)vallar och nylagda gräsmattor. I Skinnskatteberg: Kullgruvan riklig på kvarlämnade, kalkrika klippor och klippfragment kring dagbrotten(!).
Torr(-frisk-svagt växelfuktig), näringsrik eller näringsfattig, humusfattig-mullartad, blottad mineraljord (sand, grus, mosand, morän. lera). Trots kraftig vegetativ förökning konkurrenssvag i slutet växttäcke. Ljusälskande.
Allmän redan vid 1800-talets mitt enligt POST (1844) och WALL (1852). Otvivelaktigt har den därefter ytterligare ökat genom bl.a. tillkomsten av järnvägar och talrika nya vägar, vilkas renar och slänter långa sträckor kan klädas av arten. Främsta spridningsmedium i äldre tid var bristfälligt rensat utsäde.
Stundom odlad; numera sällan.
Variation
"Form peloria L.": Sala Skuggan 1910 (DAHLGREN 1911).