Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten (vanligast inom dess torrängsrika, SÖ. del); sannolikt tämligen allmän också i Ö. Skogslåglandets kulturområden ; högre upp troligen överallt spridd i odlingsbygder, otillräckligt uppmärksammad som synantrop på odlingsjord (vallar inbegripna). Ovan Mälarslätten kallad allmän i Nora 1863 (Ohlsson enligt SAMUELSSON 1925), Ramnäs (ERIKSS. 1967a), Västerfärnebo (LOHAMMAR 1951), Viker 1955 (I. Andersson), Västra Skedevi (Lönnerblad enligt SAMUELSSON 1925); tämligen allmän i Hjulsjö-Järnboås (BINNING 1921). Den högre frekvensen i S och Ö sannolikt mest beroende på odling bygdernas större omfattning samt den större tillgången på torrängsbiotoper. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. I hela området vanlig i mesohemerob torrängsvegetation, där sådan står till buds (örtbackar, klippängar, backberg i betad eller obetad omgivning): stundom också i mindre torr-frisk betesvegetation. antingen på sandrikt underlag. såsom i Skinnskatteberg: Plöjningen(!), eller i små markblottor. Eljest odlingsjord (åkerkanter, vallar, torra gräsmattor, trädgårdsland och rabatter) eller vissa andra, torra, euhemeroba ståndorter, helst med sandigt-fingrusigt substrat: sandtagsbottnar, grusplaner och -tomter, järnvägsområden, mineraljordsblottor kring ladugårdar m. m.
Måttligt sur-alkalisk, torr-tämligen torr ängs mull; d:o humusrik eller humusfattig matjord och annan euhemerob mineraljord. Underlag skiftande. Ljusälskande. Mycket konkurrenssvag. Betesgynnad.
Akolutofyt och xenofyt? Arkeofyt. Spelade nog som åker- och vallogräs en betydligt större roll i hela området före den kemiska bekämpningens tid. F.n. oftast inom åkeravsnitt, som av en eller annan anledning undgått besprutning, eller i åkerkanter. Minskar på odlingsjord.
