LINNÉ 1745b så som Osmunda 84 1 (lrsta: "Giäddeholm --- juxta furnum lateribus conficiendis exstructum, inque insula adjacenti"). (Fortfarande riklig vid avtaget till Gäddeholms f.d. tegelbruk, längs väglövbryn samt något i angränsande, dikad alskog 1978[!].)

Idiokorofyt. Snarast hemerofob men uthärdar (ofta som reliktapofyt) vissa kulturingrepp i form av lätt betning och utglesning av träd- och buskskikt; ävensom ibland måttlig torrläggning (jfr. ovan). Tillhör framför allt potentiellt naturliga (-mesohemeroba) lövskogssamhällen av fuktig örttyp längs mer eller mindre (ibland ravinartat) nedskurna bäckar och åar, där den i eller nära strandkanten samväxer med t.ex. Betula, Alnus-arterna, Filipendula ulmaria, Valeriana sambucifolia osv.; vid diffust silande vattenflöde också Chrysosplenium, lmpatiens noli-tangere med flera. Trädskikt någon gång bildat enbart av barrträd (endast på grovpartikelrikt substrat?), t.ex. Norberg: Oshyttsbäcken, Skinnskatteberg: Ormdalen(!). Kring Västeråsfjärden inom Mälarområdet (på näringsrikt lerunderlag) i lövskog av frisk (svagt genomsilad-växelfuktig) örttyp på planmark utan vattendrag. T.ex. i Västerås-Barkarö: Ekuddens lund i föga uppblandat fyrartssamhällen av Quercus, Corylus, Mercurialis perennis och Matteuccia (ca 100 m²); i Irsta: Gäddeholm i fuktig alskog. Ex. finns nära Bergslagen på hur arten kan växa uppåt ravinsidorna (intill ca 5–10 m från vattendraget), troligen endast på väl bevattnad mark; så som vid Utterbäcken V Yxe(!). I Västerfärnebo: Knutshyttan i fuktskog. vid källsjö(!).

Som aktiv apofyt i Västra Bergslagen: Grythyttan: Alvestorpet, blandskogssluttning SV herrgården tillsammans med Aegopodium, ymnig; St. Barken, i bryn; i båda fallen på tämligen torr men väl neutraliserad mull (måhända på kalkrikt underlag)(!).

Genomsilad (-på näringsrikt underlag svagt växelfuktig, på mesohemeroba ståndorter någon gång frisk), väl neutraliserad, näringsrik mull på skiftande (gärna grovpartikelrikt) mineraljordsunderlag. Skugga-svag skugga (-öppet ljus).

På många lokaler känd i ca 50 år och mer, således stabil. Bestånden ofta täta och utbredda, längs bäckraviner upp till 300 m långa (Västanfors: Skrikboravinen [MALMG. 1975: Fa 8]). I Nora N: Hitorpet ca 200 m långt ravinbestånd (EKH. 1975).

Av gammalt gärna odlad som prydnadsväxt (i rabatter livskraftig också under relativt torra förhållanden). På följande kända lokaler från början (=troligen början 1900-talet) odlad, sedermera självspridd och naturaliserad i anslutning till odlingsplatser: Arboga: Vinbäcksparken längs europavägens slänt [nära f.d. källa] (LÖFG. 1977a). Ljusnarsberg: Hörkens f.d. stationsträdgård N-ut, igenväxande björkdunge, många småex. 1978(!). Västanfors: Fagersta brukskontor, längs prydnadsdammens avloppsbäck 1978(!).