Funnen i alla delområden på flera-många lokaler. I regel ansedd allmän-tämligen allmän, också i Övre Bergslagen, t.ex. i Ljusnarsberg (1955, Ham.; LIND. 1960). Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Inhemsk väl åtminstone i kalkklippängssamhällen, nu t.ex. på kalkhäll i kärrbryn N Bergsäng i Nora N(!) och i ljus skog på kalkmorän, t.ex. Viker: Näsmarkerna, Pinus-Brachypodium pinnatum-samhällen(!). Kanske också i lövfallspåverkad, naturligt öppna silikatklippängar (som V. arvensis och V. tricolor).
Sedan mycket länge främst som apofyt. Mesohemeroba ståndorter: Örtbackar (ej konstant), tågvuxna, oftast betade friskängar, sällan klippängar. Örtrika, upptorkande kalkfuktängar. Ängsgläntor (lövbryn, björkhagar m.m.). Euhemeroba: Skärningar, vägrenar, dikesslänter, täktkanter m.m.
Torr- frisk(-växelfuktig) ängsmull; vanligen humusbemängd, torr- frisk, euhemerob mineraljord. Små näringsanspråk. Underlag skiftande. Betesgynnad. Svag skugga-öppet ljus.