Sparsamma fynd vid skilda tillfällen i Östra Västmanland; i Västra Västmanland hittills endast Ljusnarsberg: Stora Kumlan (LIND. 1960). I den mån den kända utbredningsbilden motsvarar den verkliga, torde skälet till ojämnheten främst vara ojämn spridning. På grund av minskat brännande i markerna kan arten i framtiden antas komma att visa sig allt mera sällan. Utbredningstyp: pU.
Första fynd
WAHLENBERG 1826 ("Salberg" = Sala). Uppges först ha setts 1820 på svedjeland i Skinnskatteberg, okänt av vem (WALL 1852).
Ekologi
Epökofyt. Främsta ståndort i gången tid säkert. Svedjeland och andra brännfläckar. Också i Västmanland är diverse ej brandpåverkad ståndorter kända: "bland järnmalm, som använts som fyllning på en skogsväg"; ·· 1 exemplar på rotvälta inne i granskog"; traktorspår nära kolbotten; vägkant; fyllnadsjord; potatisland; litet block i blandskog (se MALMG. 1970).
Uppenbart. konkurrenssvag, sällan blandad med andra växter.
Troligen xenofyt, till stor del tidig neofyt. Antas ha invandrat österifrån så som inblandning i finska och eventuellt ryska frövaror, eventuellt i importfoder. Särskilt viktig spridningsagent var svedjeråg ("finnråg"). Invandringens förlopp och enskildheter har diskuterats av bl. a. MALME (1928), ALMQ (1929), DAHLG. (1943).
Medan i jorden vilande frön behåller groningsförmågan i århundraden, är örten aldrig länge synlig på samma plats. Ett skäl är, att den endast förekommer som primärkolonisatör på blottad, euhemerob mark, ett annat, att endast stark upphettning av fröna varaktigt framkallar frögroning.
"Å bränd fläck växer den vanligen ymnigast och bäst utvecklad under första året efter brännandet. ---Vid rumsvärme ha de [fröna] ej fåtts att gro, lätt deremot vid 35°-40°, men ännu bättre vid 50°C. ---Solgasset å nakna jordytor har stor betydelse för frönas väckande till lif." (E. ALMQ. 1899.) "Någon gång kan också solsteket på nyröjd mark, såsom vid vägbyggen, locka fram några svedjenävor, men ny och naken jord krävs av denna kräsna växt. De äldsta frön, som jag prövat, hade i 80 år förvarats i ett museum." (DAHLG. 1958a.)
Odlad förekommer svedjenävan sedan ett 20-talet år hos Gar. i Norskoga i Medåker S (efter frön, som erhölls som gåva av Dahlg.). Utan särskilt förbehandling (uppvärmning i hett vatten) har självsådda frön de sista åren utvecklats till stora, rikt blommande exemplar, både i en S-vänd väggrabatt och på en angränsande grusplan(!).
