Tämligen allmän(-spridd) på Mälarslätten, högre upp främst i och kring tätorterna samt i anslutning till järnvägsnätet (mest inom stationsområde). Spridning säkerligen ofullbordad i N; om arten eljest missgynnas av temperaturklimatet i någon del av området är för nuvarande svårt att bedöma. Möjligen längst i Nordväst (Beständigheten i t.ex. Norrland har hittills inte undersökts.) Utbredningstyp: pS1 (för nuvarande instabil, atypisk S2).
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: allmän). C. H. Joh. 1842 (Norberg s:n; enligt SAM. 1925).
Ekologi
Epökofyt. Torrare, euhemeroba ståndorter, främst gräsmattor, utfyllnader, ladugårdsbackar, vägrenar och -slänter, järnvägsområde. Sällsynt åkerrenar, åkervägar, dikesslänter m.m. I Mälarområdet dessutom sparsam bofast i mesohemerob torrängsvegetation: Markhäll av dolomit: Arboga: Skansen 1972(!). (Hällen följande år bortsprängd vid vägbygge.) Silikatdito: Dingtuna: Husta i betesmark 1973(!). Lundby: Bäckby 1977(!). Örtbackar: Lundby: Lövudden V-ut vid flygfältet (obetad); Dingtuna: Husta, betesmark, 3 kolonier (15 m2) 1973(!).
Torr-frisk, humusbemängd eller nyligen blottad, ofta näringsrik, euhemerob mineraljord; sällsynt klipp- och ängsmull. Underlag skiftande (sällan hällmark). Ljusälskande. Troligen något betestålig.
Xenofyt (och ergasiofygofyt). Troligen (gammal) neofyt, först införd med foder, ballast m.m. Uppfattning om frekvensen var under 1800-talet tämligen vag; spreds sannolikt i större skala först under loppet av detta århundrade, oavsiktligt inblandad i vall- och gräsfrö. Ännu inmängd åtminstone i sistnämnda.
Viktig spridningsväg var enligt HÅRD AV SEGERSTAD (1952) efter LAGERBG (1948) avsiktlig odling i vall "sedan mer än 50 år". Enligt WITTE (1909) däremot, var dess forna förekomst i vallar i regel oönskad: "--- humleluzern, som ju relativt litet odlas hos oss och som ej heller alls fröodlas i vårt land ---, på grund af likartad form och storlek --- som rödklöfverfrö användes till förfalskning af dylikt; detta naturligtvis på grund af sin prisbillighet ---. Dylikt förfalskadt rödklöfverfrö --- säljes ingalunda sällsynt." Witte exemplifierar med prover av "rödklöverfrö", som till mer än hälften bestått av humlelusernfrö. Troligen ännu stadd i spridning i områdets alla regioner.
Variation
Mångformig; varierar särskilt med avseende på hårighet och glandelbeklädnad. Var. glandulosa M. & K. (var. willdenowiana) har uppgetts av Iverus (1875, 1877): flerstädes, och av DAHLG. (1911): Sala: Skuggan.
