Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Märkesträd sällsynt Den grövsta av mig kända, enkelstammiga masurbjörken växer i Grythyttan nära Torrvarpsunds Västra strand: 310 cm i omkrets 1,3 m ö.m. 1976. Därmed ett av landets större, enstammiga björkträd. Träd med omkrets >250 cm för övrigt tämligen ovanliga; följande mätta av mig: Hallstahammar S: Skansberget mot Skansön, 251 och 254/1,5 1968. Åsby parklund 280/1,5 1968, fälld samma år. Kung Karl: Sandskogsbacken 255/1,3 1976. Gunn: Bastmora björkallé 276/1,3 1976. - Deras ålder troligen sällan särskilt hög. Så uppgavs t.ex. en björk vid Laxå med stamomkrets av 320 cm vara blott ca 150 år (OLDERZ & BÄCKSTRÖM 1961).
Första fynd
HIS. 1831 så som B. alba (Skinnskatteberg s: n).
Variation
Form ostrogothica (Gunnarss.) Hyl.: " Vsm Ljusnarsberg" (HYL. 1966a). Motsvarar B. concinna x pubescens *suecica x verrucosa f. ostrogothia hos GUNNARSS. (1925). I detta arbete ingen Västmanland-lokal; Hylanders källa obekant.
[Troligen odlad var en "egendomlig björk", "växande å torpet Lönnfall under Guldsmedshytte aktiebolag", av vilken en kvist insändes till Skogvaktaren 1893 (HOLMBG 1893). Tillhörde enligt tidskr:s red. "Betula alba lobata" = B. pendula f. lobulata (C. Ands.) Larss. Denna, spontan känd främst från Värmland, hade under 1800-talet börjat odlas där; därmed väl också på en och annan plats i grannlandskapet. Näppeligen vindspridd så lång sträcka.
Av former prydnadsodlas för övrigt i Västmanland sedan 1800-talet tämligen ofta f. dalecarlica (L. fil.) C. Hartm. (ornäsbjörk) och, mera sällan, f. crispa (Rohb.) Halmberg ex Hyl. (fransbjörk).]