käringtand
Lotus corniculatus
Mer information om arten

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Första fynd

BERGIUS 1764 (Grythyttan: nedanför Loka hälsokälla). Hülphers manuskript 1757 så som Lotus (efter vägen mellan Västerås och Gunsta i Romfartuna).

Ekologi

Troligen idiokorofyt. Potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen, t.ex. Nora: Hagbyåns utlopp i Åsbosjön, kalkhäll i strandkärrbryn, Sala: Solbohällarna (båda !). Liknande, föga kulturpåverkad vegetation på lövfallspåverkad silikatklippavsatser; t.o.m. i nästan hedartad vegetation: Skinnskatteberg: Milfallskullens SV-stup, lav-ljung-samhällen, flertalig på ljungtuvorna(!).

Mycket hemerofil: tämligen vanlig i örtbacksvegetation, mindre ofta i lågvuxen, frisk ängsvegetation, sällsynt i klippängsdito. Som fuktängsväxt på snabbt uttorkande kalkmark. Många torra-friska, euhemeroba ståndorter: väg- och stigrenar, diken, slänter, gräsmattor, järnvägsområde ruderatplaner, hyggeskanter m.m. Koloniserar snabbt nyblottad mineraljord.

Torr-frisk (-i kalkområde svagt växelfuktig) mull/rendzina; d:o humusfattig-humusrik, euhemerob mineraljord. Underlag växlande. Föga näringskrävande. Solälskande. Betesgynnad.