I kulturområde och vid bebyggelse allmän (-tämligen allmän) i nästan hela området En liten spridningslucka i Karbenning-Möklinta. Flera lokaler dock kända även där, enligt uppgift på orten delvis nyspridd. (Spridning ofullbordad.) Utbredningstyp: U.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: passim).
Ekologi
Potentiell agriofyt: kalkpåverkad, frisk ängs skog i Västra Bergslagen, t.ex. Guldsmedshyttan: kring det övergivna kalkbrottet N Hagnäs(!), SV om Nybergsgruvan, ask-björkskog (EKH. 1978) Grythyttan: kring Älvestorp(!). Blir troligen bofast i granplanteringar, igenväxande betes- och slåttermarker på kalkrik morän S Sjöändan i Viker, nu riklig(!). I sluten, mesohemerob- oligohemerob ängsskog i silikatområdet Däremot sällsynt, t.ex. Rytterne: Stora Ekeby S-ut, yngre ek-hassellund; Åholmens parklund; Linde S: Utterbäckens ravin vid Karlsro, hassel-gråalvegetation (alla !).
För övrigt på diverse kring bebyggelse förekommande, mesohemeroba- euhemeroba ståndorter: parker och parklundar, bydungar, ladugårdsbackar, tomtgränser, slänter, renar, källarkullar, diken, bangårdar, gräsmattor rabatter, häckar (svårutrotligt ogräs). Aldrig i åkrar.
I mesohemerob-oligohemerob vegetation bunden till väl utbildad, måttligt torr-frisk (-lätt genomsilad), föga sur mull; i euhemerob vegetation föga anspråksfull. Kvävegynnad. Underlag ej hällmark, annars skiftande. Skugga-öppet ljus.
Xenofyt och möjligen ergasiofygofyt. Tidig neofyt. Läke- och köksväxt; ofta anbefalld som sistnämnda under 1700- och början av 1800-talet. Ingen odling dock känd i Västmanland. Till största delen inkommen med främmande trädgårdsväxter och -jord. Ökad sedan 1700-talet genom trädgårdsodlingens uppsving. I Mälartrakten blott "här och där" enligt WALL (1852) - alltså vanligare nu än på hans tid.