För nuvarande ymnigt i Väringen samt i Arbogaån nedströms denna, mer eller mindre sammanhängande till Säterbo; östligast ovan och nedan Kungsörs broar vid åmynningen. En känd lokal i V. Bergslagen, troligen densamma som Eckerboms ovan: Nora N: Lillsjön, "nu ett tusental exemplar" i sjöns N-del (ROSEEN 1972). Stadd i spridning; närmast att förvänta i V. Mälaren. Utbredningstyp osäker.
Första fynd
Som vildväxande först publicerad av ECKERBOM 1940 såsom Limnanthemum nymphaeoides (Näsby S: Väringen samt " Bergslagen, i utloppet till en sjö där"). Funnen i den obenämnda sjön 1933, material därifrån utplanterad av Eckerbom i Väringen samma år.
Ekologi
Må väl kallas agriofyt, ehuru åtminstone inom Arbogaåns vattensystem gynnad av 1900-talets kulturbetingade eutrofiering. Vattenväxt (flytbladsväxt), sannolikt näringskrävande och bäst anpassad till eutrofa(-mesotrofa) sjöar och större vattendrag. Ungefär som Hydrocharis? En antydan om dess ekologi i Sverige ges i en osignerad (redaktionell) notis i Botaniska Notiser för 1897: "lnplanterad i en qvarndam med mager sandbotten vid Grimstorp i Sandhems s:n i Vestergötland höll den sig åtminstone 10 är, men försvann där sedan, liksom äfven i en dam med torfbotten i Strömsbergs trädgård vid Jönköping." - Bildar massbestånd.
Ergasiofygofyt. Den första invandringshistoriska utförligt beskriven av ECKERBOM (1940); vari inhämtas, att växten, importerad från Kanada, mot slutet av 1800-talet "utsatts i en del namngivna sjöar i Bergslagen" (källa ej angiven, troligen Örebro läns Hushållningssällskaps annaler). I dessa sjöar sökt utan framgång av Eckerbom omkring 1928–30. Återfunnen 1933 av Eckerboms i Nora bosatte bror i en bergslagssjö på "grunt lugnvatten i utloppsbäcken, där den höll sig vid knappt liv". Inplanteras härifrån i broderns fiskdamm i Nora, sedan av Eckerbom själv vid hans båtbrygga i Väringen. "År från är tillväxte --- beståndet icke blott till omfång utan även i täthet. --- Den trivdes så utmärkt att jag blev rädd och i mitt oförstånd sökte dämpa dess framåtanda med hjälp av lie och järnkratta. Dessa hade emellertid blott till synbar följd att beståndet tätnade än mer --- och att en del avslagna stjälkar och lösslitna stamdelar av storm och ström drevs ut i sjön, där de bildade nya, farligt livskraftiga kolonier. Det blev alltmer uppenbart att jag släppt en farlig Barrabas lös i min hemsjö."
Främst spridd med driften, täckte växten 1966 28 hektar i Väringen (ROSEEN 1972 efter flyginventering, utförd av länsstyrelsen i Örebro län). Dess utbredning nedströms Sjömosjön undersöktes 1976 med kanadensare av L. Löfgren (LÖFGREN 1976b: utbredningskarta med uppgift om de enskilda beståndens storlek; artikel i Vestmanlands Läns Tidn. 31/8 1976).
Bekämpningsförsök pågår.
Det första kända exemplaret i Västmanland togs i en damm i Nora stad 1925 (G. Holm, LD); vilken alltså måste ha varit en annan damm än Eckerbloms broders. Givetvis inplanterad – men under okända omständigheter. Kanske även här hämtad från någon sjö i Noratrakten.
