Förbisedd och föga sökt art, troligen ännu spridd(-i Bergslagen tämligen allmän) i de flesta barrskogstrakter. På Mälarslätten och i nedre Skogslåglandet nu sällsynt. Få frekvensangivelser föreligger: Grythyttan: Tämligen vanlig (BERGDAHL 1960); Ramnäs: Tämligen allmän (mer än 20 lokaler) (B. Eriksson, 1976); NV. Skinnskatteberg: Tämligen allmän (SUNESON 1929). Utbredningstyp: N1.
Första fynd
Hall enligt WIKSTRÖM 1824 så som Ophrys cordata (vid Västerås; Badelunda: Malma; Grythyttan: Loka) och så som O. cordata var. caule trifolio (vid Västanfors). Förste upptäckare var Hall († 1815), men det äldsta daterbara fyndet gjordes av bröderna A. och G. C. Timm 1816 (Västanfors: Nära Vistorpet i Semla-trakten enligt A. Timm manuskript).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. Av mig sedd i sumpbarrskog av våt fräkenristyp och våt ristyp (hällmarkssvackor). Annars föga meddelat om växtsätt.
Sur-måttligt sur sumpskogshumus, bildad av mossor som Sphagnum girgensohnii, Polytrichum commune m.fl. Också i kalkområden: Sala: Mergölenområdet, flerstädes i barrskog (E. MARKLUND 1975b); Viker: Röjängen (ANDERSSON 1973). I sistnämnda kalkkärr förmodligen i kantavsnitt eller tallpartier med högre, tämligen torra vitmosstuvor.
Oligotrof. - Minskar genom skogsdikning. I SÖ delvis försvunnen genom sådan.
Sårbar. Känslig för modern skogsdrift i olika former.
