gulkavle
Alopecurus aequalis
Mer information om arten

Spridd(-traktvis tämligen sällsynt) upp till Bergslagen, där hittills endast tre à fyra fynd gjorts. Förbisedd; dock ger kartan fingervisning om verklig frekvens och fördelning. Frånvaron i N och V förvånar med tanke på artens vidsträckta utbredning i N. Skandinavien (den är boreal-cirkumpolär). Ger i Västmanland intryck av att vara eutrof. I Dalarnas sjöar övervägande oligotrof enligt SAMUELSSON (1925b). Möjligen förekommer i Sverige skilda geografiska-ekologiska raser (av vilka främst den sydliga vore företrädd i Västmanland); jfr HYLANDER (1953). Utbredningstyp osäker.

Första fynd

Den hos HISINGER 1831 vid sidan av A. geniculatus anförda A. g. ß natans - endast känd från Skinnskattebergsån - är troligen denna art. Annars först hos POST 1844 så som A. fulvus (Köping: Köpingsåns stränder).

Ekologi

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Potentiellt naturliga ävjebroddsamhällen på flacka, blottade mineralbottnar i Dalälven (Möklinta: Ö. Bännbäck) och Norrmogen (Ramsberg S: mellan Rävnäs och Stora Karsbo) (!). På båda ställena riklig. I likaså obetydligt kulturpåverkade vegetation på lokal 1: blöta sänkor i uppvuxen, källdragspräglad granskog av våt örtstarrtyp. Almquist såg den 1954 i "skogskärr" Ö Labacken i Kumla - kanske likartad vegetation. Endast ett sjöfynd: se flytbladsformen nedan.

Huvudsakligen apofytisk, enligt min erfarenhet med förkärlek i mesohemerob, gles- och lågvuxen, betad fuktängsvegetation på näringsrikt underlag (vid stränder, kärrpölar eller i fukthållande sänkor). Ej nämnvärt gynnad av euhemeroba förhållanden: några få dikesfynd; därjämte på Sundängens nyanlagda badstrand i Kungsåra(!).

Väl neutraliserad sumpskogshumus (ej lövkärrtorv i alkärr och liknande); humusrik, mer eller mindre öppen, fuktig-tidvis översvämmad mineraljord av vanligen fin textur. Kontinentaleuropeiska populationer nitrofila enligt OBERDORFER (1962). Måttligt stark skugga-öppet ljus. Konkurrenssvag. Betesgynnad.

Variation

Att tendens till akvatiskt växtsätt skulle vara kopplat till viss geografisk ras har betvivlats av HYLANDER (1953). Flytande former tycks i alla händelser sällsynt i Västmanland: Sala: Silvköparen [i mesotrof eller oligotrof miljö], "Flytande på vattenytan, nådde den en längd af ända till 3 (!) alnar från bottnen" (LÉNSTRÖM 1888). HISINGERS (1831) primäruppgift avsåg kanske också en flytform. Båda gäller således förekomster i N. Västmanland.

Lokaler

Bergslagsfynd: Grythyttan Skogen invid Grimsudden 1976(!). Nora N (†)Hässjebacksåsen V-ut, sänka i skogen, även Carex elongata 1927 (Broddesson manuskript). Skinnskatteberg [Troligen] Skinnskattebergsån (HISINGER 1831)(†). Uttersbergs herrgård N-ut, betestrampad lerstrand, riklig 1975(!).

Små T.o.m. 1944. Stora Fr.o.m. 1945. Skraffering Sju lok. (efter 1950) enl. MALMG. (1970).