Cirka 80 genom tiderna särskilt meddelade lokaler, någorlunda jämnt fördelade på de olika regionerna; i vår tid färre (tämligen sällsynt art) men tycks åter öka. Påfallande ofta grupper av mer eller mindre närbelägna lokal (framgår delvis av kartan). Som arten syns vara klimathärdig i hela området och för övrigt på euhemeroba ståndorter är edafiskt anspråkslösa, är skälet till den låga och ojämna frekvensen förmodligen spridning slump (spridning ofullbordad). Utbredningstyp: U.
Första fynd
LINNÉ 1747 såsom Skallergräs 503 13 (Kolbäck s:n).
Ekologi
Epökofyt. Dess forna förekomst som "ängs växt", dvs. i frisk-fuktig (vanligen eller alltid slåtterhävdad) ängsvegetation ytterst vagt dokumenterad: antyds dock av Ohlin [1920-talet] (Kungsåra: Kilsta äng = Sundängens dåvarande slåtterområde). Belin 1931 (Sala: Järndammen. äng; UPS) och Walldén manuskript 1964 (Rytterne: Skutterön i ännu slåtterhävdad ängsmark). (På sistnämnda lokal har slåttern upphört och floran utarmats [S. MARKLUND 1975a]; för länge sedan också på de båda förra.) I vår tid övervägande eller helt och hållet begränsad till tämligen triviala, friska-fuktiga, euhemeroba eller nästan euhemeroba ståndorter: vägkanter och -renar, fuktängsdiken och dessas närmaste omgivning, slänter, kraftledningsgator och liknande, någon gång utsträckande bestånden till angränsande, oslagen-obetad ängsvegetation i kulturgränsen.
Frisk-svagt fuktig ängsmull (förr); d:o, humusrik-mullartad eller humusfattig, euhemerob mineraljord av skiftande textur (morän, sand, lera). Ljuskrävande. Troligen beteskänslig.
Xenofyt. Sannolikt arkeofyt. Att förekomster i mesohemerob ängsvegetation nu är mycket sällsynt eller alldeles saknas kan möjligen bero på, att arten där företräddes av en strängt slåtteranpassad, tidigblommande ras, nu utgången (jfr ovan). Denna möjligen vanligare än den f.n. tongivande sommarrasen, något som skulle kunna förklara eljest märkliga frekvensutsagor i Åkerman manuskript 1846. TROILIUS (1860), Iverus (1877), BINNING (1921) och av Bomgren (enligt SAMUELSSON 1925): allmän respektive tämligen allmän i respektive Västeråstrakten, Västmanland, Järnboås-Hjulsjö och Nora. Ett annat (bidragande) skäl till minskning under 1900-talet giltigt också för Västmanland, har påpekats av ALMQUIST (1965): "I vår tid allt mera förjagad av den fortgående dräneringen."
De nuvarande. euhemeroba bestånden syns vara stadda i långsam spridning utmed samfärdslederna. De är ofta individrika. Det f.n. bästa exemplet ges i Fellingsbro N/Västra Skedevi. där ett delvis luckigt, delvis halvkilometervis sammanhängande bestånd kantar vägen Hult-Kilen-Österäng-Karmdal 1977(!). (Först noterad vid Österäng 1960 av Hamrin)
Variation
Huruvida årstidsraser - betecknade t.ex. subsp. vernalis (Zinger) Hyl. och subsp. montanus (Saut.) Hyl. - verkligen existerar i Västmanland är osäkert, i det att habituella kännetecken av båda nästan alltid förekommer inom ett och samma, samtidigt blommande bestånd. Om så är fallet, syns, tvärtemot vad som brukar uppges i den svenska, botaniska litteraturen (jfr t.ex. LAGERBERG 1949), inte en tidigblommande utan en senblommande (aestival-autumnal) ras (nu) vara vanligast. Den senare den enda som författaren hittills sett, med blomning fr.o.m. (slutet av) juli in i augusti(-september). Att verkligt tidigt utvecklade plantor funnits i området visar åtminstone ett ark i S, innehållande blommande exemplar från den 12.6. 1889: Nora N: S. holmen i Fåsjön (Pärsson). Dessa tillhör kanske en vernal ras. Huruvida denna i så fall skulle ekologiskt skilja sig från sommar- och förhöstformerna framgår inte av Pärssons etikett. Slåtterängsart, som minskat med slåtterbrukets upphörande? Jfr nedan.
Som ingen samlare eller meddelare tidigare försökt urskilja några säsongsformer, är det här omöjligt att ytterligare ingå på frågan om sådanas eventuella förekomst och särdrag.
Subsp. aprerus (Fr.) Sch. & Th. (R. apterus): Tydligen en helt och hållet åkeranpassad ekotyp som några gånger omnämnts och en gång samlats också i Västmanland; senast sedd 1896. kanske efemerofyt, i varje fall numera säkerligen försvunnen: Köping Allmän [troligen stor överdrift] (POST 1844 såsom R. major - stenopterus). (Namnet avser en [föga avvikande] "sidoform" till R. apterus i FRIES' Mantissa III.) "R. hirsutus Lam. --- har äfven blifvit funnen i Westmanland" (WALL 1852) syftar väl på föregående Västeråstrakten. Tämligen allmän [säkert stor överdrift] (TROILIUS 1860 såsom R. major *alectrolophus). Nora N Fåsjöhyttan (Ohlsson manuskript 1863 såsom d:o). Viker Dalkarlsberg 1896 (Haglund & Källström, GB; det. Hylander 1928). På arket 2 ex. med smalt hinnkantade frön(!).
