Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGIUS 1764 ss. C. viscosum (Grythyttan: Loka hälsokälla). Därnäst HIS. 1831 ss. C. vulgatum (Skinnskatteberg s: n).
Ekologi
ldiokorofyt. Mycket hemerofil. Philonotis-samhällen (källflödessamhällen) i skog vid åsfötter, i raviner m.m.: Fellingsbro N: Åsenkällan, Skinnskatteberg: Tackbyn norrut; Storsjön Ö-ut (alla !). Starkt genomsilade kärr: Skinnskatteberg: Tackbyn Ö-ut, rikbackmyr, spridd över den som slät fastmatta (ungefär Tomentypnetum) utbildade myrvidden; Fellingsbro N: alkärr, bevattnat av nyssnämnda Åsenkällan (båda 1). Kalkklippängssamhällen (Sala: Solbohällarna). Samh. i älgtrampsblottor (på svart, amorf fukthumus) i skog av våt fräkenristyp: Skinnskatteberg: Ormdalen(!).
Som apofyt vanlig i torrängsvegetation av olika typ, i betad fuktängsvegetation samt på talrika friska-torra, euhemeroba ståndorter (vallar, gräsmattor, skärningar, skogsstigar, järnvägsområden, planer, utfyllnad, upplag, ladugårdsbackar och annan tomtmark m.m.). På lättjordsträdor i Bergslagen, annars mycket sällsynt åkerogräs.
Grund, mycket väl neutraliserad och genomluftad kärrtorv och sumpskogshumus; klippängsmull; torr-något fuktig, humusrik-mullartad eller humusfattig mineraljord av växlande textur. Ej i starkt sur miljö. I fråga om trofiska förhållanden eljest nästan indifferent. Halvskugga-öppet ljus. Konkurrenssvag, hänvisad på fastmark till blottor i växttäcket eller till mycket glest och lågvuxet sådant. Betestålig.
Variation
Var. glabrescens (G. F. W. Mey) Hyl.: En kartprick i kolsvatrakten hos MÖSCHL (1948).