Allmän i Bergslagen; allmän-tämligen allmän i Skogslåglandets skogsbygder, avtagande mot övergången till Mälarslätten. På denna spridd-sällsynt Inga uppgifter från Björksta, Dingtuna, Fellingsbro S, Irsta, Kärrbo, Lundby, Näsby S, Rytterne, Skerike, Skultuna S, Sankt Ilian, Säby, Tortuna, Västerås-Barkarö, Ängsö. I vissa andra delområden kan ske utgången, t.ex. på enda lok. i Badelunda: Hamre, fuktäng [väl nu förstörd] 1927 (Eskil Alvén, ALV) -31 (H. Belin, UPS). Flera skäl till uttunningen: undviker områden med mycket näringsrik mark, gynnas av länge kvarligg. snötäcke (OBERDORFER 1962) och hög nederbörd, missgynnas av motsatsen. Utbredningstyp: N1.
WALLS (1852) och Iverus (1877) utsagor, att den vore allmän i hela Västmanland, måste ha varit överdrivna.
Första fynd
HAMMARSTRÖM 1813 (Ljusnarsberg s:n). O. Stickman enligt Afzelius manuskript [troligen 1780-talet] (Norberg s:n). A. Timm manuskript 1816 (Västanfors: Semla-trakten).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Troligen indigen kärrväxt, sedd av mig i källkärrs fastmarksövergång (ännu odöpt samhällen) i Norberg: Ö. Djupkärra och soligen fattigkärrmyrkantvegetation (gran-björkkärr med Carex globularis, C. vaginala m.m., på tuvorna, närmast = Caricetum globularis) i Skinnskatteberg.
Mest apofytisk: Lågvuxen, frisk-fuktig ängsvegetation. Fukthedsvegetation i den mån denna sällsynt vegetationstyp finns utbildad. T.ex. Västanfors: Mortorp, Nardus-Agrostis canina-Carex pilulifera-samhällen(!). I torrängsvegetation ovanlig, några fynd i betad sådan ovan Mälarslätten(!). Ej humusfattiga, euhemeroba ståndorter.
Tämligen torr-svagt fuktig/växelfuktig ängshumus på vanligen näringsfattigt underlag (ej styv lera m.m.); föga sur, väl genomluftad, grund kärrtorv. Ej kalkskyende. Betesgynnad, förr synnerligen slåttergynnad. Med upphörd slåtter börjar nu staggmattor bli sällsynt Antydning till sådana här och var i Bergslagen och N. Skogslåglandet.