Allmän i S. och Ö. Västmanland och i större delen av Nedre Bergslagen. Känd från alla delområden i Bergslagen men längst i N (Norberg, Övre Bergslagen) tydligt avtagande frekvens, inskränkt till dalgångar och andra eutrofa lågtrakter. Saknas delvis i de vidsträckta, nordliga oligotrofområdena. Dess verkliga frekvens vid N. Bergslagens många sjöar ännu oviss. Minst vanlig längst i NV (Ljusnarsberg-Hällefors, varifrån kända lokaler uppräknas nedan). Såväl markförhållanden som temperaturklimat torde här verka återhållande. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HAMMARSTRÖM 1813 (Ljusnarsberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Geolitoralsamhällen på öppna eller träd-/buskbevuxna, kortvarigt översvämmade mineraljordsstränder, både vid eutrofa och tämligen oligotrofa (knappast vid polyhumösa) sjöar och vattendrag. Någon gång, vid frånvaro av tät vass, helofyt på grunt vatten. Limnogena kärr- och kärrängssamhällen vid eutrofa-mesotrofa vatten; i mycket näringsrik miljö gungflyväxt, eljest vanligen inom fastmarksnära avsnitt. Alkärr och annan, rik sumplövskog. Barrskog av våt örtstarrtyp, fuktig-våt örttyp och liknande.
Apofytiskt i något kulturpåverkad fuktskog, i strand- och annan fuktängsvegetation, diken m.m. I Karbenning: Vadsbro ymnigt i övergivna åkrar i fuktigt läge (gammal myrodling)(!).
Som helhet mera eutrof än föregående. Skugga-öppet ljus. Enligt STEEN (1957a) ogärna i fuktängars betesfaser; ses dock ibland, men sparsam.
Lokaler
I NV-ligaste Västmanland hittills uppmärksammad: Hällefors Ekebergshyttan NV-ut, vid ån; Stora Sirsjöns strand; Sörelgens strand 100 m N Svanvik 1958–59 (Lindberg). Gladbacken S Silverknuten, fuktig, övergiven slogäng 1976(!). Ljusnarsberg Fallet, bäckbevattnad lövhagsmark, ymnigt 1976(!). Högforstjärn [1950-talet] (Hamrin). Nittälven nedom B. J:s bro (LINDBLAD 1960). Norrsjön (LINDBLAD 1960) -76(!: innerkanten av strandkärr).