HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Troligen ursprunglig i kalkklippängssamhällen, t.ex. Sala: Solbohällarna; Gravhagsskogen; Gudmundstorpets marmorsjö, Nora N: Bergsäng N-ut, och i Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på torr mark (mycket tunn eller väldränerad morän) (nu Sala: Gravhagsskogen, Viker: Näsmarkerna m.fl.) (alla !). TroIigen också i vissa (lövfallspåverkade) silikatklippängar invid stränder, på bergskrön och bergsavsatser och liknande.

Synnerligen vanlig som apofyt i all slags torr-frisk, någorlunda lågvuxen, mesohemerob ängs- och lövgläntvegetation samt på de flesta torrare, euhemeroba ståndorter (diverse renar och slänter, vägkanter, skärningar, spårområden, täktplaner, hyggen osv.). Ej odlingsjord.

Torr-frisk klippängs- och annan ängsmull; humusrik-humusfattig, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande. Edafiskt anspråkslös men saknas på mårartat substrat. Ljusälskande. Tämligen konkurrenssvag. Betesgynnad.

Form flore alba: Tämligen sällsynt: hittills 18 fynd från Mälarslätten t.o.m. Bergslagen Enligt författarens erfarenhet (8 lokaler) alltid enstaka-få ex. eller små samlingar över några dm². Formens beständighet på enskilda lokaler okänd.