Spridd med något ojämn frekvens. Utbredning i hög grad edafiskt (geomorfologiskt) betingad. Torde i Bergslagen vara något vanligare än som framgår av utbredningskartan. Utbredningstyp: U.
Första fynd
LILJEBLAD 1797 (Kila: Sätra brunn). Förekom här ännu under 1890-talet, då i (käll)diken enligt HENSCHEN (1957); tycks nu (genom torrläggning) vara utgången. Sist omtalad härifrån av THULIN (1916).
Ekologi
Idiokorofyt. Föga hemerofil. Lokalt utbildade, starkt genomsilade löv-, bland- och barrskogsavsnitt av fuktig- våt örttyp: omgivning av källbäckar och källupprinnelser, annan starkt (inom kalkområden även mindre starkt) källdragspåverkad mark, omgivning av nedskurna, vanligen hastigt rinnande vattendrag. Trädskikt av barrträd eller områdets samtliga lövträd, sistnämnda vanligen i ravinmiljö med lätteroderat underlag (lera, sand, mo).
Apofytiskt i eroderad bäckbrink i trädfri betesmark (Hästbäcksdalen i Karbenning, nära stort bestånd i hägg-klibbalravin), i betestrampad, källbevattnad alskog (Arboga: Tegeltorps lund, väl reliktapofyt) samt några gånger i källdiken.
Samväxer ofta med bl.a. lmpatiens noli-tangere.
Genomsilad(-växelfuktig), föga sur-alkalisk mull eller mullartad sumpskogshumus. Troligen nitrofil. Underlag skiftande. Skugga-öppet ljus. Något betestålig.
I de fall, då gullpudran befunnits vara utgången på äldre lokaler, tycks skälet oftast ha varit torrläggning eller stora markingrepp av annat slag. Minskningen hittills tämligen måttlig. Modern skogsbruksteknik nu på många lokaler ett potentiellt hot.
