Cirka 77; tämligen sällsynt. Klimathärdig i större delen av området. Utbredning utanför Norden utpräglat kontinental, i Sverige sydlig med tyngdpunkt i SÖ. Som den i Västmanland berör sin NV-gräns i Sverige, kan den på kartan synliga luckan i NV bero på klimatskäl. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
Hallstahammar enligt WIKSTRÖM 1824 såsom Pyrola umbellata ("vid Ramnäs").
Ekologi
Idiokorofyt. Sannolikt hemerofob. Min egen erfarenhet av dess ståndortsval osv. i Västmanland är ringa. Sannolikt oftast i potentiellt naturliga barrskogssamhällen av frisk blåbärsristyp (särskilt av s.k. husmosstyp och tjockmosstyp). Kan förekomma i d:o av frisk lavristyp.
Apofytiskt uppträdande antytt i ett fall: Västra Skedvi:"På en gångstig i Tuna skog --- ej långt från torpet Persbo. Föga ymnig. Under senare år ej anträffad" 1888 (Bore, S).
Främst barrskogsart - som sådan både på mår och mull eller övergångar mellan dessa; sistnämnda dock endast på kalkrika jordarter: Arboga: Kalkugnsbergsskogen (se nedan), Sala flerstädes, Guldsmedshyttan: Lejakärret blandskog (Lindesbergs biologiska förening 1971). Sambanden tycks svåra att påvisa. Ej som Pulstilla vernalis blott i torr, gles kalkskog med kanske kalkfattigt humusskikt utan i frisk d:o.
Sedan 1950-talet förhållandevis få fynd, vilket tyder på, att växten minskar. Troligen missgynnad av modernt skogsbruk, däribland skogsgödsling.
Lokaler
Lång närvaro konstaterad på vissa lokaler: Arboga: Kalkugnsbergsskogen (Källängen) (1860–80-talet) (Anonymus manuskript) (Iverus 1877) (MALMGREN 1972a: 2 ex. i något kalkpåverkad, frisk barrskog). (På 1920-talet enligt Fridell strax Ö härom "på en liten fläck V om vägen Ramstigen-Sirsjön cirka 100 m S Storängstorpet - senare ej återfunnen".) Hällefors: Gillershöjden (H. E. Johansson enligt SAMUELSSON 1925) -58 (Lindberg: enligt uppgift kvar nära punkt 246 [generalstabsbladet]). Vanligen fåtalig, någon gång (ofta delade) bestånd om cirka 10–50 ex., t.ex. på Kungsåra: prästgårdens skog, 30–40 ex. 1919 (A. Johansson, S), Fellingsbro N: vägskälet 2 km NÖ Rockhammar, 30 plantor i 2 grupper i ristallskog (EKHOLM 1978). Rikligast sedd inom Grönbo revir mellan Kåfalla och Lindesberg, täckande yta av cirka 90 m2 [1940-talet] (A. Klingberg enligt Björkman manuskript) samt i Sala: tallövskog på kalk nära gruvan, "rätt många ex., spridda över en stor yta" 1942 (Degelius, S).
