Spridd på Mälarslätten; spridd-sällsynt i Skogslåglandet; hittills fyra lokaler i Nedre Bergslagen. Utbredning visar i Ö och SÖ tämligen god överensstämmelse med fördelningen av engelska parker. Jämte större tillgång på lämpliga ståndorter och högre odlingsfrekvens torde temperaturklimatfaktorer medverka till artens större vanlighet i sistnämnda område. Viktigaste skäl till sparsamheten i Skogslåglandet troligen låg odlingsgrad. I Bergslagen beständig på 26, 27, kanske fler. Utbredningstyp: S3 (pS2).
Första fynd
TROILIUS 1860 ("förvildad vid Fullerö, Johannisberg, Malmaberg, Hesslö, Lindö o.s.v."). Tidigaste uppgift: Åkerman manuskript 1846 (Västerås-Barkarö: Fullerö; Västerås S: Viksäng).
Ekologi
Epökofyt. Dels avsiktligt utplanterad, sedan självspridd i parker och parkvallar, dels förvildad från rabatter i liknande, starkt kulturpåverkade ängs-, lövglänt- och ängslövskogsvegetation: park- och gårdsdungar, alléer, lövbryn, -häckar, syrenbersåer, tomtgränssnår. Mera sällan dikesslänter, utkastställen m.m. Alltid nära bebyggelse.
Frisk, djup, basrik mull, bildad under tillskott av förna från ädla lövträd, hassel eller prydnadsbuskar. Underlag skiftande mineraljord. Vid ljusamplitud men föredrar lätt-måttligt stark beskuggning. Ej betestålig.
Ergasiofygofyt. Gammal prydnadsväxt, i Västmanland först belagd som odlad i Västerås gymnasieträdgård 1789 (Schröder manuskript). Saluförs fortfarande, tämligen vanlig rabattväxt. Som parkväxt använd särskilt 1700–1800-talet. Lätt förvildad. Vanligen bofast, t.ex. kvar vid de ovan uppräknade godsen. Individmängd växlande. Ymnig i förfallna parkdelar vid Fiholms slott; riklig också vid Fullerö, vid Tidö slott (ca 100 ex. i del av parklund), Rytterne: Åholmen, Dingtuna: Stockkumla (lönnbacke) m.m. (alla !).
Variation
Form flore alba: Dingtuna Dingtuna stations f.d. stationspark, sparsam jämte normalformen 1978(!). Hallstahammar S Kolbäcksåns brink strax N Brukshotellet några exemplar bland normalformen (MALMGREN 1970).
Också denna form utbjuds sparsamt i vissa svenska plantskolor. (Betingar högre pris än den brunvioletta formen) Rabattodlade bestånd ses här och var, mest på Mälarslätten. De är i regel inplanterade i äldre tid.
Lokaler
Nordligaste och västligaste lokaler:
Skogslåglandet: Fellingsbro N 1 Rockhammars park 1977(!). 2 Sverkesta 1960 (Almquist & Hamrin). 3 Västansjö, parkdel 1978(!). Fläckebo 4 Hembygdsgården S-ut 1978(!). Hed 5 Karmansbo park 1896 (Svedberg enligt SAMUELSSON 1923a; SBG)†. 6 Nyängen 1960 (Hamrin). Karbenning 7 Hästbäck, ekpark 1977(!). 8 Hökmora, lönnallé vid landsvägen 1977(!). 9 Landfors f.d. engelska park 1978(!). Kila 10 Simanbo 1977(!). 11 Sätra brunnspark (THULI 1916) -77(!). Linde S 12 Kyrkbergets lövlund i S (alm-björkavsnitt). 1 blommande ex. 1980(!). Ramnäs 13 Seglingsbergs herrgårdspark 1950–60-talet (S. Lundin)(†). Enligt uppgift inplanterad härifrån i trädgård under 1960-talet (allt?; eljest bortbetad). 14 Bruksherrgården S-ut, alm-lönnbrink mot ån 1977(!). Sala 15–19 Nära Aspentorp; Gudmundtorpet -ut, kalkpåverkade småskog vid torpen (även Lilium bulbiferum.); Katrinelund och Prästgården, parklundsvegetation: Ulricelund 1977(!). 20 Skuggan (DAHLGREN 1949) -78(!). 21 Väsby, lövhäck [1940-talet] (Almquist) -78(!). Västerfärnebo 22–24 Hörnsjöfors, aspdunge + gräsäng; prästgårdsparken; Rosshyttan, lövhäck 1978(!). Västervåla 25 Engelsbergs herrgård, vid allé, 6 ex. 1974–78(!).
Nedre Bergslagen: Norberg 26–27 Davidsbo, lövdunge vid Norbergsån, utanför parktomt; kring Persbo ödegård, riklig 1978(!). Västanfors 28 Kyrkan N-ut i kulturgräns, enstaka 1974(!). Viker 29 Spjutvik, vägbryn, 2 ex. 1976(!).
