Allmän i Ängsös klippängar, i Mälarområdet för övrigt spridd-tämligen sällsynt. Saknas högre upp på Mälarslätten och i nästan hela Skogslåglandet - frånsett på Salas kalkhällmarker - för att i Bergs). återkomma på vissa kalk- och några andra lokaler Sydlig (ehuru i Skandinavien inte extremt sydlig) art. N om Mälarområdets torrvarma klimat påtagligt beroende av gynnsamma markförhållanden, oftast realiserade vid närvaro av kalkrikt underlag. På några ställen i Nedre Bergslagen och N. Skogslåglandet beständig i silikatklippängar (t.ex. 4, 11, 13, 16, jämför 20). Utbredningstyp: S8.
Första fynd
POST 1844 såsom Thymus a. (Köping: Tegelbruksbacken). Post manuskript c 1844 (Kungs-Barkarö: Örsåsen). (På sistnämnda lokal kvar kring labyrinten 1971[!]).
Uppgiften från Skinnskatteberg s:n hos HISINGER (1832b) torde avse samma förekomst som upptas i HISINGER (1831), Billsjö hytta i Dalarna.
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Flerstädes i potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen (strandklippor, öppna bergskrön i skog osv.) av något skiftande sammansättning: Arboga: Kalkugnsberget, Nora N: Oskarsvik, Viker: Bengtstorpet och Röjängenklippan, Västanfors: lokal 18, Salas centrala kalkområde: Solbohällarna, Aspentorpet och Gudmundstorpet N-ut m.m. (1, på de flesta av dessa lokaler känd sedan 1800-talet). I gles kalkhälltallskog i Arboga: Kalkugnsberget(!). I Mälarområdet på naturligt öppna silikatbergskrön, omgivna av ädellövskog (nästan potentiellt naturlig vegetation): Arboga: Stora Ekbackens lundklippa [cirka 1900] (Svedberg enligt SAMUELSSON 1925) -77(!); Rytterne: Mellan Fiholm och Kronängen (Lundman enligt SAMUELSSON 1925) - (MALMGREN 1972e).
Som apofyt framförallt på tre typer av ståndorter: mesohemeroba klippängar och -avsatser (betade och obetade markhällar och backberg i kulturområden, gärna av kalksten (Kobergs kalkberg i Arboga; Sala: Gruvbynhagen; kalkbrottsväggar i Bergslagen[!]), kalkrik varp (t.ex. 6) samt örtbackslika, starkt kulturpåverkade åsängar. Undantagsvis - vanligen kortvarig - på sandiga-grusiga, euhemeroba ståndorter som skärningar, täkter, renar, järnvägsområden.
Torr, även grund, väl neutraliserad-alkalisk klippäng - mull/rendzina; d:o, helst humusrik, sandig-grovpartikelrik, euhemerob mineraljord. Syns vara lerskyende, åtminstone som vildväxande. Ljusälskande. Betestålig.
I lämplig omgivning ofta varaktig. Att den också på ett sandigt spårområde i Övre Bergslagen hållit sig kvar ett par decennier (dvärgexemplar) förtjänar påpekas (lokal 20).
Lokaler
De nordliga lokalerna är: Skogslåglandet: Nora S 1 Skärmarboda 1928 (Lundman manuskript). Sala 2 Regelbundet återkommande. I Centrala kalkområdet; jämför ovan. Västra Skedevi 3 Krampen [station] (Hultin enligt SAMUELSSON 1925)†. Västerfärnebo 4 Norrhörende, avsatser på lågt backberg i betesmark, tämligen få 1976(!). Västervåla 5 Engelsberg [på dåtida slagg?] 1847 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1925; JOH, TIMM)†.
Nedre Bergslagen N om Fåsjön: Grythyttan 6 Finnbergets gruvor, igenväxande varpplaner 1978(!). 7 Kärvingeborn (N. Johansson enligt SAMUELSSON 1925). 8 Älvestorpet, kalkvarp vid stranden 1976(!). Guldsmedshyttan 9–10 Nybergsgruvan SV-ut; trakten av Smedsjön (EKHOLM 1978). Järnboås 11 Lindesby 1906 (BINNING 1921; GB) -78(!: silikatmarkhäll i betesmark). 12 Mellan Lindesby och Finnhyttan (BINNING 1921). Norberg 13 (V.) Djupkärra, björklövsgödslad markhäll med avsatser V Vasstjärn 1974(!). 14 Fraggbergets S-sluttning (NORDIN 1959) -74(!: endast i bergsskärningen vid landsvägen; grönsten). Enligt NORDIN (1959) också på häll vid vägskälet SV Fraggen; ej återfunnen(!). 15 Gäsjö (Lohammar enligt SAMUELSSON 1925)(†). 16 Klacken 1915 (SAMUELSSON 1925) -74(!: både på gammal varp i S-sluttning och på silikathäll ovanom gruvhålen). Västanfors 17 Jönsbackens kalkbrott 1924 (Engstedt, S) -74 (MALMGREN 1975: Fa 6). 18 Kalkbranten NÖ Semla-Dammsjön 1978(!).
Övre Bergslagen: Hjulsjö 19 Bredsjö (BINNING 1921)(†). Hällefors 20 Sikfors station 1958 (Lindberg: få ex.) -78(!: i sand vid spåret vid den nu utplånade stationen, lokalt ett 20-tal).
