Allmän i Övre Bergslagen och Nedre Bergslagens övre delar från Värmland t.o.m. Skinnskatteberg. Spridd i östligaste Bergslagen och Skogslåglandets myrtrakter (fortfarande säkert förbisedd i vissa trivialområden); Ö-ut till Västerfärnebo: tjärnen NV Tornberget 1950 (Lohammars manuskript). Förr en lokal på övre Mälarslätten. Boreal (nordligt suboceanisk-arktisk) växt. Undviker troligen näringsrik omgivning (lerbygder). Utbredningstyp: N2 (fdN1).
Första fynd
HISINGER 1831 såsom Scirpus cespitosus. (Skinnskatteberg s:n). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg: kärr vid Dammsjöns N-ända).
Ekologi
Idiokorofyt. Till största delen hemerofob; i de högsta områdena - till följd av hög nederbörd, näringsfattigt underlag m.m. - begränsat hemerofil. Skiftande mosse-myrvidd-, fattigkärr-myrvidd-, mellan- och rikkärrsamhällen (se FRANSSON 1972). Främst i fastmattor - också i kalkrikkärr (Viker, Skinnskatteberg). Ristuvsamhällen (Calluno- fuscetum) i mossar, åtminstone i Bergslagen.
Sannolikt mest mossesamhällen i Skogslåglandet. I Bergslagen lika vanlig i minerogen omgivning.
Som apofyt sedd på en sedan ca fem år starkt körningsskadad kärrdel inom myrreservatet N Dramboln i Skinnskatteberg(!) och i Övre Bergslagen i mesohemerob fuktängsvegetation(!).
Lokaler
Enda lokalen på Mälarslätten: Hallstahammar S †Dikestäppan [tillsammans med bl.a. Scheuchzeria och Trichophorum alpinum] (Iverus 1877).
Nedersta lokalerna i Skogslåglandet: Fellingsbro N Krokmossen, planets fastmatta, tämligen sparsam, samt dettas kant 1977(!). Hallstahammar N Tre för länge sedan förstörda lokaler: WALL (1852), Iverus (1877). Ramnäs Rövallsmossen (ERIKSSON 1967a). Surahammar Toftmossen 1937 (Edvard Alvén, ALV) -70-talet (B. Eriksson).
