LILJEBLAD 1797 (Västerfärnebo: Viggarna i "äng som warit plogland"; Norberg: Bjurfors i "artificiella ängar"). Uppges självsådd. HAMMARSTRöM 1813 (Ljusnarsberg s:n).

ldiokorofyt. Mycket hemerofil. Källflödessamhällen med och utan lignoser. Starkt käll- eller bäckdragspåverkad barr- och blandskog av fuktig-våt örtris- och örttyp. Fragment av potentiellt naturliga fuktängssamhällen klippängs- och -avsatssamhällen

Som apofyt allmän i samma samhälles kulturfaser. Hög närvaro ej blott i diverse klippängsvegetation utan i all hemerob torrängsvegetation samt i frisk, betad eller obetad ängs- och ängsgläntvegetation Torde förr ha varit framträdande i friska-lätt fuktiga slåtterängar (liksom ännu i hävdade sådana i Dalarna). Lika vanlig på euhemeroba ståndorter: skärningar, renar, vallar, vägkanter, stigar, övergiven odlad jord, järnvägsområden m.m. Ett par fynd i potatisland(!). Sällsynt som åkersynantrop.

Torr-fuktig mull och närstående humustyper; d:o, humusrik eller humusfattig, euhemerob mineraljord. Underlag växlande. I stabil, sluten skogsvegetation beroende av stark genomsilning (som bl.a. motverkar alltför sur markreaktion under barrträd). Har annars vid fuktighetstolerans: torr-fuktig. Saknas i mårsamhällen och i regel på barrskogsklippor (i extrem klipphedsvegetation). Måttlig skugga-öppet ljus. Betestålig.

Antas förekomma i dels inhemska, dels adventiva, helt synantropa raser. Dessa blandas och hybridiserar, vilket till viss del förklarar artens goda anpassning till mycket skiftande omgivning