Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten; högre upp spridd-sällsynt. I Bergslagen starkt kalkgynnad. Övervägande sydlig, värmekrävande, men når på edafiskt och klimatiskt gynnade ståndorter upp till mellersta Norrland. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
LOHMAN 1737 så som Måbär (Arboga: Brattbergets skogar).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Ursprunglig i ängsskogssamhällen: potentiellt naturlig ädellövskog och granskog av frisk örttyp; Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-medeltorr, kalkrik morän, t.ex. i Centrala kalkområdet i Sala.
Som apofyt i hemerob, frisk lövglänt- och ängsvegetation (bryn, blockig hagmark m.m.; i Bergslagen vanlig i de kalkförande gruvornas igenväxningssnår).
Frisk-genomsilad, föga sur-alkalisk mull och mullartad humus på skiftande mineralunderlag. Skugga-öppet ljus.
Odlad sällsynt. Kanske planterad t.ex. i Fellingsbro S: Granberga parklund 1977 (Löfg.).
