Idiokorofyt. Hemerofob. "tål uthuggning, om ej gärna dikning" enligt ALMQUIST (1929). Möjligen dock ej kalhuggning, jfr nedan. Uppgiven från två närliggande, delvis källdragspåverkade bäckraviner, skurna i moigt material, med ängsskogsvegetation av frisk-fuktig örttyp, i båda fallen med hasselinslag i buskskiktet och grandominans i trädskiktet (lokal 2, 3); samt från liknande men fuktigare, sedan mitten av 1800-talet dikningspåverkad, delvis ännu gammal Picea-Alnus glutinosa-vegetation med inslag av ung Betula, Populus tremula m.m. (1).

Enligt LINDMAN (1909a) "blott vid källor, i bäckdalar och fuktiga lundar". Kräver alltså väl utbildad och väl neutraliserad, (frisk-)genomsilad mull i skuggigt läge. I hur hög grad den är hänvisad till speciella – kanske bl.a. starkt källvattenpåverkade - varianter av nyssnämnda ståndorter, torde inte ha utretts.

Det troliga försvinnandet på lokal 3 kanske genom upprepad kalröjning, på 1 genom utdikning m.m. - se nedan. På lokal 2, som ännu hyser ostörd vegetation, kan skälet inte anges. Om växten fortfarande finns kvar i Västmanland, är den mycket sårbar och känslig för olika former av kulturingrepp.

Kila 1 Sätra brunn 1860 (Th. M. Fries, S, UPS) -62 (S. Almquist enligt FRISTEDT 1863; E. Almquist, UPSV; J. Spångberg, GB, UPS) - talrika ark av skilda samlare t.o.m. 1928 (LD, S, UPSV, VÄ) – (SYLVÉN 1931) - [62] (NORDIN 1966). Enligt SYLVÉN (a.a.): "Sällan får man väl exempelvis skåda så rika bestånd av den relativt sällsynta, ståtliga och eleganta gräsarten Poa remota. storgröe, som flerstädes här i Sätra brunnspark. "Enligt NORDIN (a.a.) i "gamla Olofsparken söder om nya landsvägen" i fuktig gran-al-aspskog. Sökt här och annorstädes (i hela f.d. Olovsparken samt i Flemingsparken + i barrskogen S härom mellan lavarna) av mig 1977–78 m.m., utan framgång. Omfattande dräneringar och trädgallring i parkområdets centrala delar i början på 1940-talet (ROSENIUS-HÖGMAN 1962) torde ha inskränkt förekomsterna uteslutande till den i S belägna, f.d. Olovsparken (Glasparken). Bestånden här kan ha förstörts genom anläggandet av bred bilväg med diken tvärsigenom parken, bl.a. över Olovskällans avflödesbanor (omkring 1970?).

Linde S 2 Andersviksravinen (se ortnamnförklaringen): avses med all säkerhet i en kryptisk anteckning. I Björkman manuskript 1959 (ordet Andersvik tillskrivet); styrks av att samtliga för denna lokal säregna arter uppräknas tillsammans med Poa remota. Belägg saknas. Förgäves sökt av mig 1976, tidigare under 1970-talet bl.a. av G. Hallin, Örebro. (Enligt ett cirkulerande rykte funnes här Festuca gigantea eller altissima - sannolikt på grund av missuppfattnubg av Björks Poa-fynd, som han torde ha omnämnt för bekanta.)

3 Lövåsenravinen (se ortnamnförklaringen) 1927, -28 (Broddesson manuskript). 1927: "6 blommande exemplar ca 50 skott, en ---däld, nu till största delen röjd". 1928: Mellan Lövåsen och Lopphem kvar "i lunddälden". 1980 utgången i samtliga ravinsystem, troligen på grund av föregående, fullständig kalröjning, följd av täta slyvassar(!).