Allmän utom på Mälaröarna (på Almö-Lindö i Västerås-Barkarö bara ett stånd enligt WALLDÉN 1955 efter K. Wenström; i Ridöarkipelagen " Ej vanlig i områdets barrskogar" enligt KERS 1978). Utbredningstyp: U.
Första fynd
GRAU 1754 såsom Blåbär (Västmanland).
Ekologi
Idiokorofyt. Till artens ekologi, som är väl känd i sina flesta detaljer och som behandlas i många arbeten, må endast läggas, att den inte är främmande heller för olika typer av ängslövskog (där den dock i regel börjar uppträda främst på torrare-blockig mark; ofta sparsam).
Variation
Form leucocarpa Dum. (med vita bär): Mälarslätten: Medåker Efter vägen Berlingstorpet-Nyängshällen på 1950-talet, nu ungskog, status okänd; Karlslund V-ut (Fellingsbrovägen) många år t.o.m. 1967 (Dagmar Vidner respektive E. Lindkvist genom Löfgren) Säterbo Prästtorpet 400 m NNÖ-ut, cirka 1 m2, rikt fruktbärande 1981 (Löfgren, upptäckt av Gullan Stenström; ARB).
Nedre Bergslagen: " Ett nytt fynd av vita blåbär har gjorts i Skinnskatteberg ---. Växtplatsen heter Klockarberget och själva platsen, där blåbärsriset växer, är typisk moränmark. Bären växer kring en gammal stubbe, som är helt övertäckt av mossa och blåbärsris." (DANIELSSON 1957).
Form epruinosum A. & M.: Enligt författarens erfarenhet inte ovanlig. Kloner härav kan utbreda sig över större ytor, t.ex. i Ramnäs: SÖ Grotten(!). Dock aldrig traktvis förhärskande.