Utbredning ungefär som C. dioicas men är sällsyntare på Mälarslätten Ö om Hallstahammar N-Lillhärad (inom vilka sju förekomster är kända) ännu inga fynd i SÖ. Skogslåglandet. Tilltar N-ut från linjen V. Mälarslätten-Hallstahammar-Lillhärad-Fläckebo-Kila-Sala. Skälen till frekvensuttunning desamma som beträffande C. dioica; torde dessutom undvika allsidigt näringsrik omgivning. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HISINGER 1831 så som C. leucoglochin (Skinnskatteberg s:n). A. Timm manuskript 1816 (Västanfors: Vistorpet).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. Fastmatt- och ristuvsamhällen I fattigkärr-myrviddvegetation; fastmattsamhällen i fattigkärr- myrkantvegetation och mellankärr. Kan förekomma i sumpgranskog av närmast våt ristyp ("blöt Menyanthes- granskog" enligt MALMGREN [1970]).
Väl anpassad till sur-något sur, minerogen myrtorv; tycks undvika både alkalisk och näringsrikt substrat. Underlag vanligen mineraljord av grövre textur. Halvskugga-öppet ljus.
Lokaler
Mälarslätten: Arboga Tjurlångsmossen (1860–80-talet) (Anonymus manuskript). Kung Karl Hogsta 1947; Granhammar + Hjortronmossen 1949; Skäftrunna 1951 (Hamrin). Skerike †Svartmyran (TROILIUS 1860).
[Kungsåra: Kilsta mosse (TROILIUS 1860): Föga trolig i denna rikkärromgivning. Kanske förväxlad med C. pulicaris, som fanns här vid denna tid.]