Allmän på Mälarslätten; mestadels allmän-tämligen allmän (högst upp dock troligen spridd) i Skogslåglandets kulturtrakter och andra lågområden. I Nedre Bergslagen spridd i d:o; sällsynt i Övre Bergslagen (hittills endast två lokaler). Utbredning i Skandinavien nordligare än B. cernuas. Troligen klimathärdig i hela Västmanland. Uttunningen- frånvaron i N och NV beror sannolikt mest på edafiska förhållanden. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ekologi lik Bidens cernuas. Samförekomst vanlig. Förefaller vara något mindre näringskrävande, därmed mindre specialiserad i sitt ståndortsval. Av ståndorter, där B. tripartita är mer eller mindre vanlig men B. cernua ej setts eller kan väntas uppträda, kan nämnas gödselpölar och omgivning av gödselupplag, diverse diken med tät vegetation samt hällkarskanter. Sistnämnda vanligen belägna i kulturomgivning, men nära Hörendesjöns V-strand i Karbenning t.o.m. i granskog(!).
Sporadiskt på vissa andra potentiellt naturliga ståndorter: alkärr (fuktigaste sänkor), blottade strandbottnar och låglänta, tidvis översvämmade mineraljordsstränder. Funnen så också i Bergslagen.
Lokaler
Övre Bergslagen: Hällefors Klockarbäcken 1956 (Almquist). Svartälven N om Vesterås 1958 (Lindberg).