Sannolikt ännu spridd-tämligen allmän (fast mindre riklig än förr) i alla Bergslagens kulturområden Omtalas härifrån vanligen endast i generaliserande ordalag: Guldsmedshyttan: allmän (1957, Schiöler), Hjulsjö-Järnboås: allmän. (BINN. 1921), Hällefors: allmän (1958, Lindberg), Ljusnarsberg: allmän i åkrar (1909, Laur.), Linde: flerstädes (1950-talet, Nylund). Återkommande inslag i Brodd:s åkeruppteckning från V. Bergslagen under 1920-t:s slut (Brodd. manuskript). I övriga regioner spridd-tämligen sällsynt i kulturområden Den högre frekvensen i Bergslagen (och, enligt LOH. 1951, Norra Väster Färnebo) brukar antas bero på förkärlek för lätta jordar. Ännu regelbundet åkerogräs i Bergslagen, knappast alls i övriga regioner. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. I Bergslagen främst åkerogräs, t.ex. Ljusnarsberg: Mårtenstorpet, "allmänt ogräs i åkrar i hela trakten" 1909 (Laur., SK). Ännu så, fast genom besprutning m.m. allt mindre framträdande, från Norberg V-ut. (Rikligare där säden genom torka utvecklas dåligt.) På Mälarslätten däremot blott en gång under 1970-talet sedd i åker(kant): Björksta: N Säby(!). Här långt mer karakteristisk för ej odlad ruderatmark, ss. skärningar, vägkanter, ladugårdsbackar, banområdet, brofästen, schaktjord och annan nyligen omrörd mark. Andra ståndorter (1970-talet): kanten av potatisland (Hällefors), gräsmatta (Ljusnarsberg), gammal kolhög (Malma N) (alla !). - Något lerskyende.
Xenofyt. Sannolikt arkeofyt, införd med utsäde. Missgynnad av modern utsädesrensning och kemisk bekämpning Minskande (även i Bergslagen). Utanför åkrar ofta nog tillfällig (vanligen också fåtalig-enstaka). Sedan dess frön avlägsnats ur olika frövaror och en viktig spridningskälla därmed bortfallit, är dess framtid något oviss.
