2; säkerligen mycket sällsynt Säkra ex. samlade i Kärrbo †Ångsjön vid Gryta 1879, 83 (A. E. Luhr, LUHR, S). S-arket publicerad av SAMUELSSON (1925). Godtas bör också en uppgift från Västerfärnebo Gårbarken (LOHAMMAR 1951). - Alltså i båda fallen i sänkta, eutrofierade sjöar.
Utbredningstyp osäker.
Därjämte ett antal tveksamma eller uppenbart felaktiga utsagor. Till de senare hör "tämligen allmän" beträffande Västeråstrakten (TROILIUS 1860), "här och där" i Västmanland (Iverus 1877) och "flerstädes" beträffande Kolbäck-Rytterne (Lundman enligt SAMUELSSON 1925). Allt utan beläggex. Exemplar från Kila: Sätra brunn 1862 (O. Almquist enligt d:o; S) är enligt min mening C. palustris (har talrika, små, mogna frukter). Ett ex. från Sala: Tegelbruksdammen 1902 (Svedberg enligt DAHLGREN 1923; SBG) är habituellt möjligt men saknar frukter och kan därför inte bestämmas. Ytterligare felbestämda respektive genom frånvaro av frukter ovissa kollekter i herbarierna visar, att osäkerheten inför arten varit stor, också bland erfarna botanister. Ehuru inte uppenbart felaktiga, bör därför alla övriga, gamla uppgift lämnas åsido (HISINGER 1831, 1832b, POST 1844, WALL 1852, SAMUELSSON 1925, Åkerman manuskript 1846).
Ekologi
Osäker idiokorofyt. De hittillsvarande fynden utgör ett för litet underlag för en säkrare bedömning av artens ekologi i Västmanland. Med hänsyn till dess skandinaviska totalutbredning och markerade förkärlek för saltrika miljöer (bl.a. bräckt vatten längs Bottenhavets kuster), är det möjligt, att den i Västmanland i själva verket är epökofyt (I. efemerofyt!), (tillfällig?) invandrad tack vare vissa sentida kulturingrepp, som skapat extremt eutrofa vattenförhållanden. (Kan tänkas ha förekommit inhemsk i S. Västmanland i förhistorisk tid.)