Tämligen allmän (-lokalt allmän) i Mälarområdet, V-ut till Arboga. Sällsynt högre upp t.o.m. nedersta Skoglandet. Sydlig-sydöstlig, utbredning betingad av temperaturklimatet. Utbredningstyp: S7.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: passim).
Ekologi
Troligen epökofyt. Vanligast i mesohemeroba ängsgläntsamhällen på frisk-måttligt torr mark, helst tillsammans med ädla lövträd, även med andra lövträd eller slån- och andra busksnår. Sällsynt och fåtalig i extrem örtbacksvegetation, vanligare i övergångssamhällen mellan torrängar och friskängar ("torr friskängsvegetation "). Gärna i gamla, lövträdsbevuxna gräsmattor, särskilt parkgräsmattor; sällan på alldagliga, euhemeroba ståndorter (utfyllnader, stigrenar m.m.).
(Torr-)måttligt torr-frisk, föga sur löv- och ängsmull; d:o humusrik-mullartad, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande mineraljordarter (lera, sand, morän). Kräver lågvuxet fältskikt men ses inte ofta i betesmark; bete känslig enligt STEEN (1954). Halvskugga- öppet ljus.
Lokaler
Utpostlokaler i N utgör:
Mälarslätten: Hallstahammar S Gladertorp m.m. (MALMG. 1970). Sankt Ilian Hovdestalunds lund, allmän i ekbryn; Lista 1977(!).
Skogslåglandet: Lillhärad Skästa Sydöstra-ut, övergiven björkhage, 1 exemplar 1976(!). Sevalla Grindtorp, ekhage med hassel 1958 (Almq.).
[Mycket osäker: Nora N: Skofttorp (Bomg. enligt SAM. 1925).]
