Epökofyt. (Igenväxande) lövgläntvegetation på förr genom gruvdrift starkt kulturpåverkad mark. Ljusökande och konkurrenshävande kulturingrepp torde vara en förutsättning för förekomsten.

Frisk mull. Underlag kalksten. Anses anpassad till halvskugga-skugga (OBERDORFER 1962, FITIER 1978), ej till djup skugga.

Troligen akolutofyt. Tämligen sen neofyt (1800–1900-talet?).

Fridlyst 1941. Mycket sårbar.

1919: S-sluttning strax ovanför malmförlaget, 2 ex (Lohammar enligt SAMUELSSON 1923a). 1933: "--- har jag sett många gånger på Klacken - vackrast 1933 när jag såg 2 stora långa blomklasar och 1 mindre "(Lohammar i brev 1957 enligt NORDIN 1959). 1957: På gamla varphögar, 1 + 2 exemplar, det ensamma med 4 blommor (NORDIN 1959). 1958: 4 ej blommande exemplar och 1 blommande med 3 blommor (NORDIN 1959). 1962: "var --- den ena växtlokalen intill en gammal varphög bortschaktad tillsammans med varpen - det året blommade orkidén i stället nästan vid vägkanten" (NORDIN manuskript 1974). 1972: 2 exemplar (1 blommande) på samma plats som 1957 (NORDIN manuskript 1974). 1975: 1 exemplar i tämligen stark skugga, ej blommande(!). 1976: "--- tre exemplar, varav ett blommar med sex blommor. --- För några år sedan fanns den på tre skilda lokaler, nu endast på en. --- Jag har dödat en del träd [bl.a. granar] genom ringbarkning runt växtplatsen för att behålla miljön." (E. Jacobsson i brev 1976). 1977: 0 exemplar (kall, regnig sommar); 1978: 2 exemplar, ej blommande (E. Jacobsson, muntligt meddelat 1979).