LÖVKVIST 1956 såsom var. isophylla (Rytterne och Näsby: se nedan).

ldiokorofyt. Hemerofil. Potentiellt naturliga källflödes-, fuktängs- och strandsarnhällen, vissa rikkärr-myrkantsamhällen: Limnogena Carex elata-kärr och andra rikkärr vid sjöar och vattendrag, översilade, öppna ravinbottnar, källavlopp, ävjetäckta eller humusbemängda mineraljordsstränder (mellersta-nedre geolitoralen). Konstant på bergslagsälvarnas och -sjöarnas under sommaren blottade grus-, sand- och mostränder.

Vanlig som apofyt i betad eller annars kulturpåverkad, örtrik fuktängsvegetation, i utglesad alskog, diken, vid kärrpölar m.m.

Fuktig-växelfuktig-våt, föga sur-alkalisk, helst humusrik-mullartad mineraljord av skiftande textur; grund, välneutraliserad, näringsrik kärrtorv. Enligt LÖVKVIST (1957a) eutrof. Växer enligt honom genomsnittligt på fuktigare mark än C. pratensis, varvid populationernas anpassning till markblöta stiger med stigande kromosomtal. Konkurrenssvag. Tämligen ljuskrävande. Förekommer i sluten skogsvegetation (diken, bäckkanter, också i barrskog) men då vanligen utan att utbilda blommande skott. Betestålig.

Var. isophylla Peterm. (76-kromosomiga plantor med breda, grovtandade småblad) är enligt författarens erfarenhet föga vanlig i Västmanland. I herbarier föreligger följande: lrsta Björnön 1925 (Ohlin, S). Nora Nora (K. Holm, LD). Näsby N Frövifors vid Lillsjön (Borge enligt LÖVKVIST 1956; S). Rytterne lngmarsskär, dyig strand 1932 (Belin, UPS). Vikhus (LÖVKVIST 1956) = 1850 (Cederstråhle, S; det. C. Lindman 1914 ss. C. dentala f. isophylla). Detta belägg är det äldsta som anträffats av arten. - Samtliga ark utom de av L. publicerad det. !

Formvariationen i övrigt stor, enligt LÖVKVIST (1956, 1957a) beroende på, att hybridsvärmar mellan populationer med olika kromosomtal lätt uppstår, där kulturingrepp har förekommit.