Allmän i Mälarområdets lundområden; ojämnt spridd-tämligen sällsynt i Skogslåglandet. och Bergslagen. Luckor i oligotrofområdet och uppodlade slättbygder. I Bergslagen oftast antingen på kalkrik mark eller (på silikatmark) samman med hassel/lind/alm eller/och på starkt källdragspåverkad mark. Utbredning till största delen bestämd av edafiska förhållanden. Överallt klimathärdig. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Något hemerofil. Frisk-genomsilad ängslövskog, ofta med hassel och/eller ädla lövträd. N-ut (främst i Skogslåglandet.) ibland enbart med asp, björk eller gråal (bl.a. flerstädes i gråalsraviner). Måttligt fuktig (växelfuktig) strandlövskog (Fraxinus-samhällen, Alnus glutinosa-Prunus padus-Ulmus-samhällen) på mycket näringsrikt underlag (kring Mälaren flerst.[!]). Genomsilad-källdragspåverkad gran- och blandskog av våt fräkenristyp-fuktig örttyp. I förstnämnda sumpskogstyp möjligen endast på näringsrik jord i Ö. Västmanland.
Apofytiskt i mesohemeroba ängsgläntsamhällen, vanligen med hassel/lövträd. Koloniserar tidigt igenväxande lövhagar med väl utbildad, frisk mull. Även parklundar, "körsbärslundar" och andra gårdslövdungar samt röjd, genomsilad barr- och blandskog med goda markbetingelser (någon gång elledningsgator). I grannskapet av förekomster i mesohemerob-ahemerob vegetation ses ibland enstaka eller fåtaliga exemplar. på mer eller mindre torra, euhemeroba ståndorter (merendels skogsvägkanter). (Långlivad i gruset mellan Växtbiologiska institutionens norrvägg och trappa, trots årlig avmejning i prydnadssyfte.) I kalkområden på gammal varp.
Frisk-genomsilad eller svagt växelfuktig, föga sur-alkalisk mull och närstående humusformer (sällsynt blottad, mer eller mindre humusfattig mineraljord). Underlag mineraljord av växlande textur. Skugga-halvskugga. Beteskänslig.
