Allmän i hela området Utbredningstyp: U.
Första fynd
LOHMAN 1737 så som "Jungfru- eller Käring-bär" (Arboga: Brattbergets skogar).
Bygdenamn och bruk
[Jungfrubär: Gängse västmanländsk benämning enligt LINNE (1745b). Benämns jungfrubär också hos GRAU (1754), BERGENSKIÖLD (1784), HAMMARSTRÖM (1813) m.fl.]
Ekologi
Idiokorofyt. Ängslövskogssamhällen av skiftande sammansättning på måttligt torr-genomsilad mark. Barr- och blandskogssamhällen av frisk-våt ekbräkenristyp, frisk örtristyp och frisk(-våt) örttyp. Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-medeltorr, kalkrik morän. Fuktigaste, potentiellt naturliga ståndort: Norberg: kalkpåverkat alkärr vid Silvtjärns S-spets, på medelhöga tuvor(!).
Som apofyt i mesohemerob ängsgläntvegetation (skogsglesningar, lövbryn, ofta björk- och asphagar, gärna i blockterräng), örtrik, kalkpåverkad fuktängsvegetation, frisk ängsvegetation. Sällan torrängsvegetation, oftare på blockbasedafider i d:o. Lika vanlig på torra-friska, euhemeroba ståndorter: skogsfall, renar, banvallar, järnvägsområden, skärningar, åkerdiken m.m. Ej åkerogräs.
Är i förhållande till R. idaeus i allmänhet något mer lövmullgynnad, mindre tolerant mot markuttorkning samt ej så påtagligt nitrofil (aldrig på stubbar, bildar aldrig massbestånd på hyggen osv.). Eljest ekologiskt rätt lik Rubus idaeus.
Variation
Form foliis quinquefoliolatis (kloner med femdelade blad): Möklinta Gammelby 1977(!). Sala Katrinelund, parklund, lokalt bland huvudformen 1977(!, UPS). Västerfärnebo Vargbacken ca 1 km SV Brunsala, aspsluttning, tämligen vitt utbrett bestånd 1977(!, UPS). - Denna avvikelse är i sin typiska form troligen inte vanlig.