Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandet; tämligen allmän-allmän i Nedre Bergslagens kulturområden; allmän också i Hjulsjö enligt BINNING (1921) men i N. Övre Bergslagen av betydligt avtagande frekvens. I Ljusnarsberg två kända lokaler, i Hällefors likaså, sannolikt på grund av klimatskäl, då dess huvudutbredning i Skandinavien är sydlig. Utbredningstyp: S1.
Enligt P. Carlsson, Ställdalen, ej allmän i Ljusnarsberg (muntligt meddelade). Beträffande samma enhet i Björkman manuskript: "ingen klint synlig vid N. Finnfall och däromkring 1965".
Första fynd
LINNÉ 1747 såsom Jacea nigra (Västerås-Barkarö: Fullerö).
Ekologi
Lokal agriofyt i potentiellt naturligt kalkklippängssamhällen: Sala: Gudmundstorpets marmorsjö(!). För övrigt lika vanlig i mesohemerob torrängsvegetation – återkommande inslag i betade och obetade örtbackar, sällsynt i silikatklippängar - som på diverse friska-torra, euhemeroba ståndorter: vägkanter, grusplaner, järnvägsområden, diverse ängsmark i kulturgränsen, slaggvarp m.m. På kalkrikt underlag i Bergslagen ett par fynd i lågvuxen, örtrik, svagt växelfuktig, euhemerob ängsvegetation.
Föga sur-alkalisk, oftast tämligen torr ängsmull; d:o, humusrik eller humusfattig, euhemerob mineraljord. Frånsett på kalkbergarter främst på tämligen djupt mineraljordsunderlag av växlande textur. Ljusälskande. Betesgynnad.
Arkeofyt.
Lokaler
Övre Bergslagen: Hjulsjö Utöver Binnings frekvensuppgifter (ovan) några förekomster sedda av mig (1970-talet). Hällefors Norrälgen, banvall [när?] (Almquist). Järnvägen vid Stora Sirsjön 1958 (Lindberg). Ljusnarsberg Hörkens station†; Ställdalen, ymnigt (Almquist).