Mycket bristfälligt registrerad före 1970-talet Syns ännu, fastän stadd på tillbakagång, vara allmän på Mälarslätten och åtminstone tämligen allmän i Östra Skogslåglandet upp till Möklinta. I Bergslagen enligt min erfarenhet tämligen sällsynt-sällsynt (av mig endast sedd på några lokaler i Norberg och Västanfors). De områden, där frekvensen är högst, kännetecknas av leror. Utbredningstyp: S2.
Beteckning "allmän" hos WALL (1852) och Jv. (1877) torde även på den tiden ha varit en överdrift betr. Bergslagen - att döma av de uppteckningar av åkerogräs på olika lokaler i V. Bergslagen, som gjordes av Brodd. under 1920-talet (Brodd. manuskript). Fastän besprutning då inte förekom, saknas S. arvensis i hans listor. Möjligen var arten spridd(-tämligen allmän) i Bergslagen fram till ca 1950-talet (tämligen allmän i Hjulsjö-Järnboås enligt BINN. [1921], allmän i Guldsmedshyttan enligt Schiöler). I Guldsmedshyttan funnen på tre lokaler av Sundh. 1958. Betr. Övre och mellersta Skogslåglandet finns några frekvensutsagor: Ramnäs: allmän (ERIKSS. 1967a). Västerfärnebo: "Inom socknens södra del lysa vårsädesåkrarna mångenstädes gula av åkersenap (Sinapis arvensis); i norra delen av socknen är den sällsyntare och ibland ersatt av åkerkål (Brassica campestris)." (LOH. 1951.) Sistn. frekvensuppg. Numera förlegad i det att arten genom besprutning i Västerfärnebo (liksom på andra håll) i stort sett försvunnit ur åkrarna. Också för övrigt nästan borta där.
Första fynd
BARCHAEUS 1772 såsom Willsenap (Rytterne: Fiholm i åkrar). HIS. 1831 (Skinnskatteberg s: n).
Ekologi
Epökofyt. Fram till ca 1960 övervägande åkerogräs. Har sedan dess genom kemisk bekämpning på ett påtagligt sätt förskjutit tyngdpunkten i sin förekomst till icke odlad ruderatjord: jordupplag, uppkastad dikesjord, blottor i vallar, gräsmattor m.m. Blir härigenom kortlivad på enskilda lokaler. I åkersammanhang främst kvar i åkerkanter, -diken, -infarter och osprutade åkerhörn. Ännu i slutet på 1970-talet sporadiskt riklig i vissa åkrar på Mälarslätten samt i en och annan liten osprutad åker i Östra Skogslåglandet.
Föredrar enligt GRANSTRÖM (1962) lerjordar utan att fördenskull helt undvika lättare jordar. Eutrof. Ljusälskande. Xenofyt. Arkeofyt. Säkerligen stadd i långsam, fortsatt minskning också i S. och Östra Västmanland.
Variation
Var. orientalis (L.) Koch & Ziz (var. ambigua): Köpingstrakten (POST 1844), 1857 (Post manuskript c). Järnboås Hultatorpet (BINN. 1921). Kolbäck Strömsholms våg, 1 ex.; Yllesta 1921 (Lundman manuskript).