tusensköna
Bellis perennis
Mer information om arten

Ett mindre antal iakttagelser fram till vår tid inom Mälarslätten, Skogslåglandet och Nedre Bergslagen.

Första fynd

SEGERSTRÖM (1918) 1923 (Grythyttan: Fisklösen, ladugårdsbacken, förvildad; S). A. Larsson 1887 (Arboga: Viby; UPS).

Ekologi

Efemerofyt. I Västerås hamn 1 ex. 1925 (enligt beläggets datum; 1926 enligt) (WOLLERT 1930; VA). För övrigt funnen i park- och villagräsmattor, där den mer eller mindre talrikt utbreder sig och skenbart är bofast. Aldrig naturaliserad i annan omgivning.

Xenofyt (och någon gång troligen ergasiofygofyt). Odlas ibland men skall enligt bl.a. SAARISALO-TAUBERT (1963) mera sällan vara förvildad; är oftare oavsiktligt insådd tillsammans med mellaneuropeiskt gräsmattsfrö (väl också sydsvenskt). Inte heller i gräsmattor är det säkert, att arten i regel blir beständig längre tid. Tycks för länge sedan utgången t.ex. i Kila: Sätra brunn, anförd av THULIN (1916), samlad i gräsmatta av Wollert 1913 (VÄ), ävenså 1 Hed: Bernshammar, sedd av Lorichs på 1920-talet.

Möjligen livsdugligast i gräsmattor på kalkrik mark, t.ex. Sala: Gravhagen, tomt strax V kanalen 1977(!), enligt uppgift länge riklig. Kanske långvarig i Fellingsbro N: Rockhammars park 1977(!).