Ojämnt spridd på Mälarslätten med anhopning kring Arboga, Hallstahammar och Västerås; högre upp tämligen sällsynt, främst i tätorter (särskilt på och kring stationsområden). Spridning ofullbordad. Möjligen härdig i hela området Utbredningstyp: S3 (pU).
Första fynd
Wall hos FRIES 1844 så som M. vulgaris (Västerås).
Ekologi
Epökofyt. Euhemeroba ståndorter: järnvägsområde, utfyllnader, grustag, diverse sand- och grusplaner, nyligen schaktad mark (särskilt nya vägrenar och -bankar); någon gång banvallar.
Frisk-torr, humusrik-humusfattig, ofta sandig-fingrusig, ibland lerhaltig, euhemerob mineraljord. Både på näringsfattig och näringsrik (eventuellt näringsanrikad) mark. Tycks oftast beständig på sistnämnda Konkurrenssvag. Ljusälskande.
Xenofyt. Sen neofyt, föga äldre än 1840-talet. Spreds fram till 1900-talets början huvudsakligen med vallfrö. Själv någon gång försöksodlad i äldre tid som vallväxt (BENGTSS. 1961). Nu väg- och järnvägsspridd; delvis med gruskörslor, gynnad av intensivt vägbyggande. Delvis obeständig, som det förefaller särskilt på vägarnas humus- och näringsfattiga slänt- och kantfyllningar. På näringsrik ruderatjord (och lera) uppkommer lätt ofantliga, långlivade bestånd. För nuvarande rikligast invid Sala bangård mot tegelbruket. Fram till 1976 väsentligt ymnigare inom ett utfyllnadsområde N Fagersta bruk (nämnda är förintad av tippmassor)(!). Långlivad: Sala: Tegelbruket och gruvan (DAHLG. 1911) -1970-talet(!). Surahammar: Surahammar [1913] (Du R. enligt SAM. 1925) -78(!: stationsområdet, brukets område m.m.). Västerås S: Hamnen 1906 (Dahlg., UPS) -1970-talet(!: alla hamnområden från Johannisberg i Lundby till Tegeludden i Badelunda). Stadd i spridning, N om Mälarslätten mycket långsamt.
