3; två stora, bofasta förekomster i Skogslåglandet: Kila Sätra brunn (THULIN 1916 såsom S. saracenicus) -78 (Margareta Jansson & R. Björkegren; belägg av sistnämnda 1979, UPS). I lätt fuktig, dikad åssvacka NÖ Brudberget, Ö gamla landsvägen, bestånd om mer än 100 m2 1979(!). Kanske platsen för brunnsanstaltens gamla tipp. Nyss granplanterad. Västervåla Sörby [f.d. anhalt cirka 400 m SSÖ-ut] 1945 (ALMQUIST 1957: "praktbestånd längs järnvägsbank --- även sedd i banskärning där"; S, UPS) -78(!: flera, 4, 10, 15 m långa och upp till 5 m breda bestånd i dike, på banvall, -slänt och angränsande vägren). Odlas ej i närbelägna täppor.
Också uppgiven från Mälarområdet: Kung Karl Nära stationen 1945–52 (Hamrin), där den tycks vara utgången(!). Skäl okänt. Troligen förvildad från en vid stationen belägen, nu försvunnen handelsträdgård.
[Felaktig Dylta (= Närke) hos WAHLENBERG (1826, 1833: Catal. plant. adv.).]
Utbredningstyp osäker.
Ekologi
Epökofyt. - Ergasiofygofyt. Tydligt odlad sedan 1700-talet, först nämnd av LILJEBLAD (1798) [ej LILJEBLAD 1816: HYLANDER 1971]: "V. vid Dylta i Nerike i ymnoghet vild." Så gammalt kan Kila-beståndet vara eller något yngre. I Västervåla säkerligen yngre (slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet?). Härrör kanske från Engelsbergs herrgårdsträdgård, samlad där 1841 av G. C. Timm (TIMM). Ej kvar i denna. Aldrig sedd odlad av mig.
Sårbar genom sällsynthet. I Sätra akut hotad av uppväxande granplantering. Denna bör avlägsnas och växtlokalen skyddas.