Allmän i myr- och oligotrofvattentrakter, f.ö. tämligen sällsynt-sällsynt. Ovanlig således på Mälarslätten och i nedre och SÖ. Skogslåglandet. Sammanhängande förekomst från nedre Skogslåglandets skogstrakter och vidare N-ut. Enligt ALMQUIST (1929) "sällynt på lera", något som är giltigt också i Västmanland och möjligen är förklaringen till frekvensolikheterna. De flesta nedannämnda mälarslättsförekomsterna å andra sidan på lerunderlag. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Något hemerofil. Geogena källkärr-, rikkärr-, mellankärr- och fattigkärr-myrkantsamhällen Tillsammans med Sphagna viktig tuvuppbyggare. Sparsam i mellanliggande, smärre, måttligt fuktiga gropar och sänkor (ej i blöta mjukmattor och lösbottensamhällen). Åtskilliga rika- fattiga, limnogena kärrängs- och kärrsamhällen; även här i tämligen torra strukturer; ibland samdominerande, t.ex. med Carex lasiocarpa, Parnassia osv. Vanlig strandväxt i oligotrof- och mesotrofområdet, dels i skiftande samhällen på fasta mineraljordsstrandkanter, dels i samhällen å blottade strandbottnar, både å blockrik och å slät mo-mjälamark.
Syns också naturligt höra hemma i vissa typer av växelfuktig sumplövskog (vid kärrkanter), ingående i "Betula-Molinia-samhällen" och liknande (ej alkärr). En något avvikande ståndortstyp utgör sprickor i fors klippor (lokal 4 nedan).
Som apofyt stundom i tämligen torr omgivning (Skogslåglandet-Bergslagen), främst på euhemeroba ståndorter (skogsvägkanter, skärningar - även solöppet), någon gång i frisk ängs- och gläntvegetation (t.ex. hagmark). Oftare på fuktiga ståndorter: skogsstigar, skogsvägdiken, hagmark, diverse fuktängsvegetation, dikad myrmark.
Måttligt sur-alkalisk kärrtorv, sumpskogshumus och frisk-fuktig ängsmull; torr-fuktig, humusrik eller -fattig, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande men (som ovan påpekats) sällan styv lera. Skugga-halvskugga-öppet ljus.
Variation
Dess något heterogena och delvis svårtolkade ståndortsekologi kan i viss utsträckning bero på förekomst av ekologiskt skilda raser. Varierar i alla händelser utseendemässigt. Som ingen modern utredning härom föreligger (jfr HYLANDER 1953), har saken i regel lämnats därhän. Endast följande former har uppmärksammats:
"Var. arundinacea (Schrank) Aschers. var. major Hackel '': Lillhärad Vid Harsjöns SV-sida 1942 (Edvard Alvén, ALV, S). Exempel i ALV med omkring 40 cm långa vippor. Enligt Alvén manuskript 1 "ungefär 200–300 meter från den nya skogsvägen --- i själva gränsen mellan den skogsklädda blockmarken och kärrmarken''; 1,5 m hög och med ljusgrå, glesa vippor. Publicerad hos ALVÉN (1950).
"Form picta": Samlad i nyssnämnda bestånd 1944 (Eskil Alvén, ALV). Skinnskatteberg Skräppbo 1973 (Nordin).
Form vivipara Lange: Hed Karmansbo på Hedströmmens stränder, sparsam 1899 (Svedberg, GB, SBG).
Lokaler
Samtliga fynd på Mälarslätten: Björskog 1–2 Prästhagen; Virsta [1950-talet] (Hamrin). Ervalla S 3 Furunäs, S-sidan 1955 (Almquist). Hallstahammar S 4 Sörkvarn längs ån 1950-talet (Almquist) - (MALMGREN 1970: Sörkvarnsskären, flerstädes). Himmeta S 5 Släta kvarn 1957 (Hamrin). Kung Karl 6 Hogsta skola 1934 (E. Pilgård). 7–9 Algryt 1952; Fågelhagen 1949; Skäftrunna 1951 (Hamrin). [Köping: Allmän enligt POST (1844); troligen misstag.] Munktorp S 10 Herrskogen, få ex. (Lundman manuskript 1924). Näsby S 11 Lillsjön N Medinge 1950-talet (Hamrin). Sankt Ilian 12 Gryta 1928 (Wollert, VÄ). Torpa 13–14 Flintan 1930; Päronbacken [nära V. Säby] 1949 (Hamrin). Ängsö 15 Vid Grisfjärden N Olsbo 1974 (Berta Andersson). 16 Nära slottet 1876 (A. E. Luhr, S).