LÉNSTRÖM 1888 (Sala järnvägsstation). Första fyndår 1884 (Sala; S). Ungefär samtidigt upptäckt vid " Västerås. Dingtuna m.fl. järnvägsstationer (lektor C. H. Johansson enligt meddelande till adjunkten Krok 1886)" (BIRGER 1910).

Epökofyt. Ståndortsval som föregåendes men indifferent i förhållande till underlagets textur. Därigenom långt vanligare (allestädes) på diverse sandig-grusig ruderatjord (bl.a. tomt- och järnvägskonstant). Åkerogräs också i Bergslagen i motsats till M. chamomilla gynnad av extremt kväverik mark (gödselstads- och ladugårdsbackskonstant).

Xenofyt. Sen neofyt. Den mellansvenska spridningen utgick från en centralhärd i Uppsalatrakten fr.o.m. 1850-talet (BIRGER 1910, ALMQUIST 1929). Hos LÉNSTRÖM (1888) en ögonvittnesskildring: "Sprider sig från Upsala vesterut genom provinsen, och sedan norra stambanan mellan Upsala och Sala blef färdig, sprider den sig utefter den samma och är observerad vid flera jernvägsstationer, såsom Wittinge, Heby --- och Sala." Samlad 1892 i Köping, 1917 i Nora. På 1920-talet allmän-tämligen allmän på Mälarslätten (SAMUELSSON 1925) - följande landsvägarna (Lundman manuskript 1924). I V. Bergslagen kände Binning vid denna tid tre lokaler (BINNING 1921). Invasionen snart fullbordad också där: "överallt vid vägkanter inom Grythyttehed" (Broddesson manuskript 1929).